Metro rapporterar idag att 25% av Sveriges unga är fattiga. Det rör sig alltså om personer mellan 20 och 24 år som har en årslön på mindre än 109740 kronor per år, och 33% av gruppen mellan 20 och 27 år anses fattig eftersom de inte har över 5000 kronor kvar när hyran är betald.

Metro tror att det beror på arbetslösheten, och det gör det väl säkert också, men det beror nog inte bara på det utan även på allas vårt kära CSN. Om jag inte hade sommarjobbat hade min årsinkomst varit långt under 109 000. CSN är ju ungefär 7400:-/ månad, och man får väl CSN för 10 månader tror jag. Men då är ju 5000 lån, som ska betalas tillbaks.

Nej, skatteåterbäringen igår kom verkligen i grevens tid. Nu är det bara att jobba järnet i sommar för att lägga undan tillräckligt med pengar för att överleva ett år till (där jag har CSN för 16/40 veckor ).

Idag står det i både Aftonbladet och DN om hur resursbristen inom vården leder till sämre kvalitet. Det är ju faktiskt inte så konstigt om man tänker efter.

Patienter vårdas förvisso inte lika länge inneliggande som de gjorde för 30 år sedan, och det är heller inte nödvändigt – vården blir effektivare och det är onödigt att personer ligger på sjukhus som inte alls behöver det. Men å andra sidan blir vi fler i samhället, och vi blir dessutom allt äldre och behöver mer vård så det är kanske dags att tänka om angående det här med vårdplatserna nu. Sjukvården kommer dessutom behöva mer resurser då man hela tiden får nya läkemedel som blir dyrare och dyrare. Antikroppsbehandlingar vid cancer är ju sjukt dyra till exempel, och för att vi ska ha råd att erbjuda vård till alla måste sjukvården få tillräckligt med pengar. Det är inte acceptabelt att skicka hem människor för tidigt bara för att vi inte har sängar nog på sjukhuset.

Människor, framförallt unga människor, har redan idag väldigt dåligt förtroende för sjukvården och det blir knappast bättre av att de får ligga i förrådet när de väl blir inlagda på sjukhus. Inte heller blir det bättre av att man eventuellt tvingas säga upp 4000 anställda inom vården inom de kommande åren.Vårdpersonalen är redan idag hårt pressade, och det lär inte bli bättre om vi blir 4000 personer färre.

Dessutom är det ju så att ju mindre vårdplatser och personal vi har på sjukhusen, desto svårare blir vårdgarantin att uppfylla. Och det leder i förlängningen till ett av två alternativ

1. Sjukhusen tvingas betala straffavgifter för att de inte lyckas upprätthålla vårdgarantin
2. Sjukhusen slutar ta emot patienter för att slippa betala straffavgifter för att de inte lyckas upprätthålla vårdgarantin.

Låter kanske inte optimalt tycker jag, men det är ju jag.

Hittade en artikel i Aftonbladets kompistidning E24 om att porrindustrin vill ha ekonomiskt stöd. Och det är väl helt ok, men deras motiveringar var lite lustiga.

– Det är dags för Kongressen att återuppväcka USA:s sexlust, och det enda sättet de kan göra detta på är genom att stödja porrindustrin och att göra det snabbt, säger Larry Flynt.

Joråsatte, det blir nog bra det. Hela nationen går under och porren vill ha pengarna. I och för sig kan det säkert stödja nationen ekonomiskt också, men de är ändå så rara som tror att de kommer få några pengar. Det tror inte jag. Fatta vad den kristna högern skulle gallskrika.

En annan nyhet som är halvrelaterad till ekonomi är Aftonbladets story om mannen som vill ha betalt av sin exfru för njuren han donerade till henne. Det skulle ju egentligen innebära organhandel och det är väl förbjudet överallt om jag inte har helt fel. Det roligaste var som vanligt hans kommentar

– Min första prioritet var att rädda hennes liv. Den andra bonusen var att få vårt äktenskap på rätt köl, berättar Richard Batista.

Äktenskapet var alltså dåligt redan 2001 när han donerade njuren. Det känns som ett jävligt dumt sätt att lappa ihop ett äktenskap – till och med dummare än att skaffa barn för att rädda ett halvdött äktenskap.

Aftonbladet har en artikel om en amerikansk journalist som levt riktigt vräkigt lyxliv som research för en bok. Han kom fram till att han inte blev lyckligare av den livsstilen. Vilket jag ju kan förstå förstås, men det är fullständigt bullshit att pengar inte ger lycka!

Däremot ger nog varje krona proportionellt mindre lycka ju fler kronor man redan har. Alltså, om man har 110 000 i månadslön är man kanske inte lyckligare än om man har 100 000 i månaden. Däremot är man nog lyckligare om man har 20 000 än om man har 10 000. Det är faktiskt rätt slitsamt att Alltid behöva tänka på vad man spenderar sina pengar på, och då finns det definitivt människor som har det värre än jag.

Jag har i alla fall sparade pengar så att jag har möjlighet att betala räkningar och mat. Det värsta för mig är egentligen att jag inte kan köpa alla ”onödiga” saker jag vill ha, typ filmer och böcker och sådär. Jag skulle verkligen inte tacka nej till säg 5000 i månaden att leva på. Men det är väl bara att härda ut, 1,5 år till ska man väl kunna klara av kanske.

I DN finns en debattartikel skriven av rikskronofogde Eva Liedström Adler och ett gäng andra höjdare, om att regeringen måste ta ansvar för människors skulder. Jag vetefan om jag tycker det. Självklart ska regeringen ha någon form av lösning på hur man på bästa sätt skuldsanerar, det ligger ju i samhällets intresse. Men är det verkligen regeringens ansvar att människor idag konsumerar som om de hade dubbelt så hög månadslön som de faktiskt har? Not so much. Man kanske istället skulle försöka angripa problemet, istället för att bara reda upp soppan när den väl inträffat.

För övrigt har jag idag kommit fram till att Vattenfall nog är satan. Eller så är det jag som är satan. Nedan är en bild från min internetbank.

Bildbevis

DN har en intressant artikel om sjukvård idag. Den bygger på rapporten som kom i juni, som säger att alldeles för många människor skadas inom vården.

Det är verkligen fruktansvärt onödigt, och det kostar mycket pengar, närmare bestämt var 5:e krona av vårdbudgeten. Det är verkligen alldeles för mycket pengar. Om vi klantade oss mindre skulle vi kunna ta hand om fler patienter.

Det finns ju vissa saker som förklarar siffrorna – dels är patienterna idag betydligt sjukare, vilket ju gör att komplikationer lättare uppstår. Sen utför vi betydligt mer komplicerade procedurer på människor idag än vi gjorde för bara 10 år sedan, och sen är det också så att avvikelserapporterna man skriver varje gång det händer nånting – tja, låt oss bara säga att jag aldrig sett nån ändring i rutinerna till följd av detta. Det innebär ju såklart inte att det inte händer, men det är enligt min erfarenhet inte speciellt vanligt.

Men sen är det ju så att det finns vissa saker som bara inte får hända – felbehandlingar och slarv. Det kan inte vara det som våra gemensamma skattepengar ska gå till. Vårdrelaterade infektioner till exempel, det är ju så idag att en patient som ligger på sjukhus inom bara någon dag är koloniserad av olika bakterier från sjukhuset. Här finns mycket att göra. Idealet skulle ju vara att alla patienter har enkelrum – ur infektionssynpunkt alltså, men det skulle kräva att man bygger om i princip alla avdelningar på alla sjukhus i Sverige. Ett bra ställe att börja på kan vara att informera undersköterskor om att det framför allt är dem (och sjuksköterskorna) som de basala hygienrutinerna gäller. Det är förvånansvärt många som har nagelförlängningar och ringar på sig på arbetsplatsen.

Anmälningarna till Patientnämnden och HSAN som artikeln i DN nämner är ju egentligen inte ett mått på felbehandling, utan snarare på att patienter anmäler rätt konstiga saker. Det är i och för sig bra, tycker man att man blivit felbehandlad så är det ju bra att man anmäler så att nån myndighet får gå igenom detta, men det är ungefär 90% (har jag hört nånstans…) av anmälningarna som inte leder till nåt.

Det finns mycket vi kan göra bättre, det gör det verkligen. Det är synd att avdelningar och sjukhus ska vara såna tungrodda kolosser – det är enormt svårt att få till nån förändring.