Öland ska tydligen få en alldeles egen strippklubb. Som den amoraliske jävel jag är ser jag inte direkt nåt problem med det, men det gör kommunpamparna på Öland. Staffan Larsson som är kommunchef säger följande:

Med tanke på att det är så nära Torslunda skola så är det rent av gräsligt. Det här är fruktansvärt lågt och ett fattigdomsbevis för kommunens del.

Jag har aldrig fattat det där argumentet, tror de att barnen ska bli strippor automatiskt av nåt slags luftburet virus? Är det därför den fysiska närheten är ett problem? Och är det verkligen hela världen om barnen nu skulle bli strippor?

Vårt samhälle är nog mer styrt av kristdemokratiskt influerad moral än vi vill medge, tyvärr.

*

På aftonbladet hittar jag en annan artikel där man vill förbjuda alla stora läskflaskor, och ytterligare en där läsarna tycker bland annat att man ska införa åldersgräns på köp av socker.

Vad lever vi i för jävla land egentligen?

För det första är förbud i princip alltid dåligt, människor har rätt att välja själva över sina egna liv. Och för det andra är det väl ofta föräldrarna som köper godis och läsk till barnen? Så hur skulle en åldersgräns fungera i praktiken?

Jag förstår att det är frustrerande att jobba som skolläkare och se att barnens hälsa blir sämre och sämre, men jag tror inte man kommer nån vart med förbud. Faktiskt.

Förutom det jag redan har skrivit om idag så har jag hittat två helt orelaterade artiklar, en jättebra och en irriterande.

Jag slår ihop dom till en postning och börjar med den irriterande.

Hanna E Lindberg på Metro tycker att det verkar vara en bra idé att införa en straffskatt på porr. Jag vet liksom inte var jag ska börja egentligen. För det första har vi yttrandefriheten, och friheten att bli kåt på vad fan man vill. För det andra är porr och trafficking inte samma sak. Precis på samma sätt som prostituerade i Sverige är en helt annan sak än traffickingoffer. För det andra är jag inte alls övertygad om att porren leder till ökade kostnader för samhället på samma sätt som tobak och alkohol gör.

Penn & Teller hade ju nån undersökning om att våldtäktsfrekvensen var högst i mormonstaterna i USA där porr är totalförbjudet.

Och ovanpå allt detta så finns det ju porr som är godkänd ur feministsynvinkel, ska den också beskattas? Om inte, vem ska avgöra var gränsen går?

*

Över till mer (ja allt är relativt) intressanta artiklar. Michael Greenberg har skrivit en bok om sin dotters Bipolära sjukdom, artikeln är läsvärd, troligen boken också.

På bloggportalen snubblade jag över den här artikeln från aftonbladet.

Precis i början så handlar den om en kvinna som genomgått en abort, och som ångrar det. Nu vill hon förbjuda abort för att andra kvinnor ska slippa genomlida det hon tvingats gå igenom.

Det är ungefär det dummaste argument jag nånsin hört. Hon fick friheten att välja själv, och gjorde fel val och därför vill hon nu begränsa andra kvinnors rätt att fritt val. Hur dumt argument som helst. De som argumenterar med utgångspunkt från barnet kan jag respektera, men det här var ju bara för mycket.

Kvinnan hävdar också att det aldrig finns skäl för en abort, vilket jag inte håller med om alls. Jag tycker det finns många skäl till att göra abort, men också att abort idag tas alltför lättvindigt.

Sen kommer hon med de vanliga argumenten om barn som dör utanför livmodern på kalla brickor av rostfritt stål. Och det beror mycket på vilken typ av abort man gör, och hur sent i graviditeten man gör abort.

Fostren dör som regel inuti mammans mage då man ger ”abortpiller” vid en medicinsk abort, och gör en skrapning vid en kirurgisk abort.

Dagens debattartikel i Aftonbladet är verkligen nåt extra. En pappa vars dotter blivit fotograferad av en ”konstnär” vill att man ska förbjuda fotograferande av barn på allmän plats. (Och i läsarundersökningen håller just nu 44,1% med honom, 8065 personer har svarat).

Jag förstår att man som förälder har hamnat i lite av en masspsykos efter Engla och Arbogamorden, men nån måtta får det ju faktiskt vara. Man kan inte börja gapa om förbud så snart nåt icke önskvärt inträffar, det funkar inte så i samhället. Hur skulle det fungera rent praktiskt om man vill fotografera sitt eget barn på säg Gröna Lund? Ska man ställa upp barnet mot en vit skärm då, för att vara säker på att inte få med andra barn i bilden?

Det är hemskt tragiskt när barn drabbas av brott, men man kan inte förbjuda folk att fotografera barn på öppen plats för det. Argumentet håller liksom inte. Speciellt inte när man använder Engla som argument, då hennes mord ju kanske skulle förblivit olöst om det inte vore för just ett foto.

Han ställer frågor i artikeln:

Vad säger man till ett barn? Ska man säga, ”det finns sjuka människor”? Ska ett barn behöva vara rädd att leka i parken? Vågar man låta barnet gå till kiosken och köpa glassen? Vågar man låta sitt barn gå till toaletten själv vid stranden? Hela tiden, tickar rädslan, för mitt ibland oss, kan det finnas ett ”monster”.

I dagens samhälle måste man nog försöka informera sina barn om att det är bra att vara lite kritisk till främlingar. Meningen behöver ju inte vara att skrämma upp barnen, men man måste ändå försöka få dom att förstå att alla inte vill dom väl. Och slutligen är det ju ändå förälderns ansvar att lära sina barn rätt och fel, och vilka risker det kan finnas med saker och ting.

Vi hittar även ett klassiskt exempel på ”det sluttande planets argument” här

Detta innebär att små barn kan komma att hamna på Internet och detta kan i sin tur locka fram fler sjuka människor.

Tillåter vi A, så kommer B att inträffa, så är det, eller? Vem säger att det nödvändigtvis måste bli så? Om det är pedofili pappan oroar sig för så tror jag faktiskt inte att de är överdrivet intresserade av bilder på påklädda barn. Det finns redan miljontals bilder på nakna barn på föräldrasajter på nätet.

Sen som pappan i artikeln gjorde är det väl inte fel att konfrontera eventuella fotografer och tala om att man inte uppskattar vad de håller på med, men misshandel är väl att gå lite långt.