Bitchslap Barbie

Så jävla värdelöst samhälle vi har egentligen. Läste i DN idag att SLU fällts för könsdiskriminering för att de kvoterat in killar till veterinärutbildningen. Jag skrev lite om det här redan i september, känner ungefär detsamma nu.

Kvotering är ett satans ofog, men om man nu nödvändigtvis ska ha det så ska det gälla åt båda hållen. Idag är det tydligen ok att kvotera in tjejer, men inte att kvotera in killar.

Jag är så jävla less på att samhället tror att tjejer är så svaga och menlösa att de inte kan klara sig själva. Låt för fan bli att kvotera, så att vi får vi den bäst lämpade på rätt plats.

Jag blir tokig på såna här dumma dumma idéer.

Stoppa pressarna! Nja, men nästan i alla fall. Jag är ju egentligen politiskt orienterad nånstans till höger om medellinjen, och hyfsat liberal på det. Så egentligen hör jag väl hemma i nåt av allianspartierna (ja, om de inte hade varit konservativa smygsossar dvs), därför glädjer det mig att de faktiskt gjort nåt bra under sin tid vid makten.

Det är nu 50% kvinnor på de statliga chefsposterna, och 20% invandrare – till skillnad från 32% respektive 6% under socialdemokraternas styre. Och detta under ledning av en integrations- och jämställdhetsminister som inte är feminist.

Jag har ju alltid hävdat att feminister skjuter sig själva i fötterna om och om igen, och att ett lite mer avslappnat förhållningssätt verkar vara en bättre väg att gå, samtidigt som man ska lägga av med internrekrytering – för det är, liksom kvotering, ett djävulens påfund. Det löser absolut inga problem långsiktigt, utan bara cementerar in att kvinnor/invandrare skulle vara sämre, så pass dåliga att de måste inkvoteras för att ha en chans. Nej, låt alla slåss på lika villkor, och låt den som är bäst lämpad få jobbet.

Igår precis innan jag somnade låg jag i sängen med laptopen i knät och surfade, och på SvD hittade jag detta. Kändes otaktiskt att blogga om det på en gång eftersom risken var överhängande att jag skulle blivit så upprörd att jag inte skulle kunnat somna .

Anyway. Artikeln handlar om att stockholm vill ha fler kvinnliga brandmän – vilket jag tycker är bra. Men nu börjar man prata om det som jag varit rädd för hela tiden sen man började prata kvotering, att man ska sänka kraven så att kvinnorna nu ska kunna komma in. Frågan är hur mycket man skjuter sig i foten nu egentligen. Jag tycker det är bra att det finns folk som tänker i banor av jämställdhet, men jag vill defenitivt inte att det ska påverka styrkan hos den eventuelle/-a brandmannen eller -kvinnan som ska bära ut mig ur ett brinnande hus en dag.

I artikeln står det att kraven är onödigt höga för att antas till räddningstjänsten, men frågan är om det verkligen är så. Visst, testerna är tuffa, det håller nog alla med om. Men vill vi inte att de ska vara det då? Befolkningen ökar i vikt, så det känns väl snarare som att kraven borde öka – om man över huvud taget ska ändra på dom. Det är ju inte direkt tester som är omöjliga att klara, med lite träning (eller snarare mycket träning) så skulle nog även jag kunna klara av dom.

Det är ju precis det här som är faran med kvoteringen. Man sänker alla gränser för att kvinnor ska ha samma chanser som män eller tvärtom, och som resultat får man faktiskt en sämre yrkeskår (Yes, du läste rätt).

Det är väl klart att kraven på räddningstjänsten måste vara höga, det är inte acceptabelt att man riskerar personers liv för att vara politiskt korrekt.

Ja, aftonbladet igen. Jag fattar inte varför det bara är kvinnor som förespråkar kvotering. Själv är jag kvinna, och skulle inte kunna tänka mig att bli inkvoterad på grund av mitt kön. Ska jag bli chef för nåt så vill jag bli det för att jag är så jävla bra att de inte kan säga nej. Innan dess finns det rum för förbättring.

Kvotering är ett otyg. Det är också en form av diskriminering, bara att den råkar riktas mot en grupp i vårat samhälle som man inte anses kunna diskriminera – svenska heterosexuella män. Det är ungefär samma löjleri som lagen om hets mot folkgrupp. Men den spar vi till en annan bloggpost.

Malin Wollin skriver om detta också, och här håller jag med henne

Hur hävda kompetens om vi är där på grund av våra tuttar?

Det är ett bra citat, men vi ska inte vara där trots våra tuttar heller, tuttar och snoppar borde dock vara en ickefråga när det gäller bolagsstyrelser. Jag kan verkligen inte förstå att man 2008 fortfarande diskuterar den här skiten – borde vi inte ha kommit längre?

Men, är det nån som har bättre minne än jag, har för mig att det gjordes nån studie för nåt år sen eller så som visade att bolag med kvinnor i styrelsen gav ökad vinst, men att studien sen visades vara biased. Nån annan som minns och har en länk jag kan kasta upp?

I Wendela, Aftonbladet alltså, hittar jag den här artikeln som handlar om att brandförsvaret i Stockholms län söker brandmannavikarier till sommaren, där man tittar på att aspiranterna har bland annat detta

goda kunskaper i och intresse av hbt-frågor

Hm, och vad exakt innebär det? Att man ska vara hbt-person själv, eller kanske att man ska ha doktorerat på det?

Det är lite intressant dock att det blir lite kvotering av det hela, genom att man ju faktiskt bedömer de sökande efter vilken sexuell läggning de har. Varför måste det ens vara en fråga? För mig känns det som en ickefråga, det borde vara så självklart att även hbt-personen får jobbet om han eller hon är den bäst lämpade.

Just brandmän är väl det yrke där man minst av allt ska kvotera in människor, eller rucka på kraven. Om min lägenhet brinner så vill jag ha den starkaste personen som sökte jobbet, inte nån som kanske inte orkar bära ut mig ur lågorna.

Jag tycker att det är helt ok med riktad reklam till vissa grupper som man gärna vill locka till brandförsvaret, men jag tycker inte riktigt att det är ok att deras lämplighet till jobbet ska bedömas efter vilken sexuell läggning de har.

Ja, det dröjde inte länge innan jag hittade mer att blogga om. I aftonbladet finns en artikel om två tjejer som har könskvoterats bort från platser på högskolan. Oh NO!

Varför skriver aftonbladet om det här? Ska vi tycka synd om tjejerna? Nej, det ska vi inte, och nu ska Jessica berätta varför.

Jag tycker mig minnas att hela den här idiotin om kvotering var feministernas påhitt för att det skulle bli bättre för tjejer, eller hur var det nu? Var det så att det kön som var underrepresenterat skulle få lite större andel platser? Då är det väl precis som det ska, att det i de här fallen är killarna som får platserna, eftersom killarna i det här fallet är just underrepresenterade. Man kan inte både äta kakan och ha den kvar.

För helvete tjejer, håll inte på såhär, det är så pinsamt så jag blir ledsen. Om vi skördar fördelarna så måste vi ju även acceptera nackdelarna. Det är ju inte riktigt så att killarna ska ta all skit utan att klaga utan att nånsin få nåt positivt för det, eller hur?

Fyfan, det är så man skäms över sitt kön alltså.

(Kvotering förresten, är inte det en dum idé egentligen? En riktigt riktigt urbota korkad idé. Den som är bäst lämpad för jobbet/utbildningen/whatever ska väl också få jobbet/utbildningen/whatever? Är det så att två sökande ligger exakt lika så får man väl lotta i så fall. Det är också långt ifrån optimalt, men det är åtminstone rättvist, och man har en chans nästa gång/termin/whatever.)

EDIT: Jag noterar att teflonminnet har skrivit om det här också.