Förvånande?

I SvD idag finns en artikel om hur motståndet mot (och diskussionerna kring) FRA-lagen inte verkar vilja ge sig.

Personligen är jag inte förvånad, men ändå lättad. Tanken slog mig några gånger i början på sommaren, att jag hoppas att folk inte resignerar, utan fortsätter ifrågasätta hela tiden. Vilket är precis vad som har hänt, och mycket skulle jag tro är tack vare bloggarna.

Jag tror också att upprördheten till stor del beror på att lagen klubbades igenom mot folkets uttryckliga vilja. Det har hela tiden känts som att det är nåt skumt bakom då det var tvunget att det skulle gå så väldigt fort. Och det faktum att våran kära statsminister vägrar diskutera det hela gör ju saken så mycket värre.

Sen tror jag också att det gäller mer än bara FRA-lagen. Det är hela kontrollsamhället, och Lex Orwell var egentligen bara droppen som fick bägaren att rinna över.

Jag önskar att jag kunde vara med och demonstrera på tisdag, men tyvärr står jag på op i Hudik då…