Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

Kritiskt tänkande

with one comment

Det har inte undgått mig att folk idag tror på allehanda mirakelkurer. Jag förstår att man vill tro att allt är möjligt, och jag förstår att man hoppas in i det sista. Men på samma gång måste man ju ändå värdera om ett påstående är rimligt, så att man inte lägger ner tid och/eller pengar på något som inte har någon effekt över huvud taget.

Vad ska man då tänka på när man läser eller hör om en ny revolutionerande behandling?

För det första kan det vara bra att fundera lite över vem som har skrivit detta, och varför?

Så, om det är en doktor som har skrivit det, kan man lita på det då? Nej, självklart kan man inte det. Personen kan dels vara doktor i precis vad som helst, geologi eller ekonomi t ex, och därför inte alls kunna yttra sig säkert om medicinska förhållanden. Dels kan personen faktiskt vara läkare, men det innebär ju inte att personen i fråga har rätt för det.

Varför har han eller hon skrivit det då? Hävdar man att man har uppfunnit en mirakelkur som botar cancer så är det ju förstås väldigt tilltalande för patienter att pröva. De har ju inget att förlora. Det ligger tyvärr ganska stora pengar i detta, och det får en del människor att bortse från det oetiska i det hela.

En annan bra indikator på trovärdighet är om det finns några referenser citerade, om det bara står ”vetenskapliga undersökningar har visat att …” utan en faktisk referens till en studie som visar just detta, så räknas det inte som en referens.

Varningsklockor ska definitivt ringa om forskaren/doktorn lovar effekt i 100 % av fallen helt utan biverkningar eller risker. Allt som har en verkan har också biverkningar. Finns inga biverkningar/risker så är preparatet med stor sannolikhet inte heller verksamt.

En annan sak som kan vara ganska svår att värdera när man inte är van vid att läsa studier är hur bra olika typer av studier är.

Den bästa studiedesignen är en kontrollerad randomiserad dubbelblind studie. Kontrollerad innebär att man har två grupper, varav den ena får placebo och den andra får det läkemedel som ska testas. Randomiserad innebär att patienterna lottas till de olika alternativen, vilket minskar olika felkällor, och dubbelblind innebär att varken den som ger läkemedlet eller patienten vet till vilken grupp patienten hör. Generellt kan man säga att ju fler deltagare en studie har desto säkrare är ofta de resultat man får fram.

En sämre studiedesign är till exempel anekdotiska studier eller fallbeskrivningar, där man använder sig själv eller ett lyckat patientfall som exempel på att en behandling är bra för alla. Det går inte att dra generella slutsatser utifrån bara ett enda fall.

En sista aspekt att diskutera är orsak och verkan. Det är ganska vanligt att man tror att två händelser som ligger nära varandra i tid, också är relaterade på annat sätt. Tar man en huvudvärkstablett och huvudvärken därefter försvinner kan man ju inte vara helt säker på att tabletten var orsaken till att huvudvärken försvann, det kan i teorin lika gärna vara placeboeffekten, eller avslappning eller någon annan faktor som spelar in.

Om det verkar för bra för att vara sant är det antagligen det.

Annonser

Written by Bitchslap Barbie

26 september 2008 den 12:56

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. […] Direkt efter detta kom en underbar halvtimme till om New Age. Folk är verkligen helt sanslöst godtrogna. Varför är det INGEN som ifrågasätter? De borde läsa lite om kritiskt tänkande. […]

    Bullshit! « Bitchslap Barbie

    28 september 2008 at 13:21


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: