Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

De är ju inte veliga i alla fall

with 6 comments

Jag pratar om musikindustrin förstås.

För det första har Kenth Muldin på STIM skrivit lite om IPRED-debatten på Newsmill. Det är på nåt vis rätt talande att han börjar artikeln med att mana till hyfs i debatten. Det är ju knappast från pirathåll som debatten varit ohyfsad. Det är inte de som kallas för tjuvar och egoistiska osnutna barnungar i princip dagligen och helt utan grund. Muldin har däremot helt rätt i att det har pratats om helt olika saker från förespråkar- och moståndarhåll, och det är bra att STIM och grabbarna inser det.

Under Muldins första punkt försöker han argumentera utifrån att det är bättre att rättighetsinnehavarna själva får jaga fildelarna, dels för att det vore en ”orimlig belastning på rättsväsendet”, dels att det skulle vara värre om polisen utreder upphovsrättsbrott än om andra civila (dvs företagen) gör det och dels för att det bör vara rättighetsinnehavarens ansvar att själv se till att hans eller hennes verk inte spelas olagligt. Det är ju argument vi har hört förut. Och det vore ju inte så fel, om det inte vore så att det i bästa fall rör sig om en ojämn match. I värsta fall är det värre än David mot Goliat. Det går liksom inte att jämföra en trebarnsfar från Surahammar med stora skivbolag, eller konglomerat av skivbolag.

I punkt två diskuterar Muldin beviskraven för att döma fildelare. Att man ska kunna få ut användaruppgifterna bakom ett IP-nummer om man kan bevisa att upphovsrättsbrottet begåtts med just den IP-adressen. Det är ju just det här som är ett av de större problemen med IPRED-lagen. Just att det är svårt, för att inte säga omöjligt att bevisa att den som står som användare av IP-numret är den som fildelat. Och det är inte acceptabelt med den felkällan när det gäller något som kan ödelägga människors ekonomi och hela liv.

Den 3:e punkten handlar om risken för utpressning. Här måste jag citera, för det är verkligen speciellt formulerat.

Vi på Stim ser inte ”massutpressning” som ett realistiskt scenario. I varje enskilt fall måste en rättighetshavare, eller Stim som representant för en rättighetshavare, gå till domstol och presentera tillräckliga bevis för att intrång skett från den aktuella adressen. Detta är en både kostsam och tidskrävande procedur.

Nästa steg lär i normalfallet vara att skriva till abonnenten och kräva att han eller hon ser till att intrånget inte upprepas. Om det ändå inte sker skulle Stim inte begära skadestånd annat än om det framstår som mycket troligt att abonnenten bakom ip-numret är samma person som gjort intrånget. Detta kan ibland vara svårt att bevisa.

Man noterar ju spontant att det känns väldigt mycket som tomma löften, ord som ”lär” ”normalfallet” ”skulle” och så vidare känns ju inte direkt betryggande i sammanhanget. Han hävdar efter detta att förlorade domstolsprocesser skulle vara kostsamt för skivbolagen och STIM, och det är ju möjligt. Men de har ju råd, dels kommer de få in rätt mycket pengar på den där massutpressningen som de nästan lovar att de kanske inte kommer använda i normalfallet, och dels lär de ju vinna ett gäng domstolsprocesser också. Det blir desto mer kännbart för privatpersonerna som inte har någon som helst möjlighet att ta en rättegångskostnad av den kalibern.

Under punkt fyra finner jag detta

En färsk undersökning från opinionsinstitutet Synovate visar att en stor majoritet, 75 procent, tycker att musikskapare borde ha ersättning för sitt arbete när deras musik sprids via internet.

Jag tycker inte det är principiellt fel att musikskaparna får ersättning när deras musik spelas, däremot har jag inget som helst förtroende för att de pengar jag eventuellt blir utpressad på faktiskt kommer gå till artisterna. Det mesta går nog rakt ner i skivbolagsdirektörernas plånböcker, och det är inte ok. Det är inte deras tjänster eller varor jag är intresserad av. Jag tror det är dags för musikindustrin att komma in i matchen på allvar nu. Skivbolagen behövs inte, och borde gå i graven snarast.

Under den femte punkten talar Muldin om för oss att IPRED behövs för att musikindustrin ska kunna utveckla nya lagliga metoder för att sälja sin musik över internet. Fildelningsabonnemang och liknande alltså. Jag tycker inte att det är en bra idé heller, men hellre det än IPRED. Muldin tycker dock inte att jag ska få välja det, utan att båda ska införas. Såklart.

*

Det ska bli lättare för polisen att jaga fildelare – för IPRED är inte tillräckligt. På fredag kommer polismetodutredningen presentera sitt lagförslag för justitiedepartementet och justitieminister, våran polare Ask. Baserat på IPRED-debatten kommer hon antagligen att jubla och slå frivolter. Det sluttande planet sluttar mer och mer. Känner ni hur det lutar?

*

Och som om inte allt det vore nog så har youtube bestämt sig för att tysta vissa filmer. De tar alltså inte längre bort ”olagliga” klipp, utan lämnar dem kvar på siten, dock utan ljud. Vad nu det ska vara bra för, det kommer bara resultera i ungefär 14000 träffar utan ljud då man söker efter en viss låt eller video. Jag noterar att klippet jag lade upp igår har drabbats av akut ljudlöshet. Vilket ju är ironiskt med tanke på videon.

*

Allt det ovanstående får mig att ännu mer vilja röstaPP i EU-valet. Som om det fanns nåt tvivel. Piratpartiet, the only way to go!

Written by Bitchslap Barbie

19 januari 2009 den 18:45

Publicerat i integritet

Tagged with , , ,

6 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. fin blogg ! 🙂

    tackar tackar.
    /BB

    alexandra

    19 januari 2009 at 18:50

  2. Zara

    19 januari 2009 at 20:44

  3. Videon verkar ha ljud nu. Hurra!

    ”Skivbolagen behövs inte, och borde gå i graven snarast.”

    Som av en händelse råkade jag snubbla över en berättelse av Hannibal Ledwinka, om just Skivförsäljningen. En liten spännande mordgåta för den som känner för att klura på vad som gick fel: http://hanniballedwinka.wordpress.com/2008/11/14/mordet-i-diskoteket-forsta-kapitlet/

    Jag ska läsa, tackar för lästipset!
    /Barbie

    Anonym fegis

    19 januari 2009 at 20:45

  4. There are some things Kenth Muldin does not say though he should know about it, if he has studied how this works in other countries.

    There are actually two different court cases in this process, and what he says about the first court case is far from what is happening in other countries, and far from what you can expect will happen in Sweden.

    The first court case is the copyright holder against an ISP, and this is used to get the identity of an internet subscriber behind an IP. The internet subscriber whose identity is to be revealed is not a part in this case, and has no right speak to the court or even to be informed. (This was also the case in USA until a few years ago, but now the – still anonymous – accused person has a right to send his lawyer to this court case, to tell the judge why his identity should not be revealed. This prevents abuse of court.)

    Because this is a civil case, the copyright holder does not have to prove his case, he just has to be more convincing than the ISP. What in reality happens in these cases is that the copyright holder says ”We think the internet subscriber violated our copyright.” The ISP then replies ”We have no idea if this is true, as we do not monitor what our subscribers use the net for.” When the judge has heard these arguments, his only legal choice is a ruling telling the ISP to reveal the identity of the subscriber. So no evidence is really presented at this stage.

    Muldin also says that this first court case has to be done for each individual infringer. This is not correct. In all countries where this is legal, the copyright holder collects hundreds or thousands of IP numbers, and gets the identity of all the subscribers in a single court case. This means that the cost of this case – per alleged infringer – is very low. In the UK documents have been leaked that show that the copyright holders demand that these long lists of IP addresses and names and addresses of subscribers should be on computer readable media to keep costs down for the copyright holder, and that the courts say in their rulings that the ISP must supply all data to the copyright holder on computer readable media.

    Verkligen intressanta synpunkter!
    /Barbie

    So the step of getting the identity of the internet subscriber is – although a court is involved – in reality a low-cost rubber-stamp operation that needs no evidence.

    Ole Husgaard

    19 januari 2009 at 23:12

  5. ”Jag tycker inte det är principiellt fel att musikskaparna får ersättning när deras musik spelas, däremot har jag inget som helst förtroende för att de pengar jag eventuellt blir utpressad på faktiskt kommer gå till artisterna. Det mesta går nog rakt ner i skivbolagsdirektörernas plånböcker, och det är inte ok.”

    Kunnighet i debatter gör debatterna intressantare. Stim tar inte in något till artisterna, och ingenting går till skivbolagen. Så det är ju bra att du tycker att musikskaparna får betalt – för det är ju just musikskaparna som Stim arbetar för (och musikförlagen). Inte för artisterna. Inte för skivbolagen.

    Jo, just Stim vet jag att arbetar just för artisterna, men det är inte bara Stim som kommer använda sig av IPRED-lagen om den går igenom.
    /Barbie

    c

    20 januari 2009 at 1:00

  6. Nej Barbie. Du läser ju inte vad ”c” här ovan skriver. ”c” skriver att Stim INTE tar in pengar till artisterna, utan till musikskaparna.

    Och du stämmer in i detta påstående med att säga att jo du vet att Stim jobbar för artisterna. Dvs motsatsen. Vad gick snett där? Läser du vad som skrivs?

    Stim tar ju bara in pengar för dom som SKRIVER text och musik. INTE artisterna. Det är ju i dom allra flesta fall helt olika personer. Och med detta som utgångspunkt är det väl inte konstigt att Stim till stor del argumenterar från sin egen utgångspunkt. Eller hur?

    Jag skyller på sömnbrist. Fast musikskapare och artister är väl inte motsatser, utan snarare kollegor eller nåt liknande. Dessutom så kan väl en artist också vara en musikskapare.
    Det är absolut inte konstigt att Stim argumenterar från sin utgångspunkt. Vem gör inte det liksom? Dessutom tyckte jag det var en riktigt bra artikel, förutom att jag inte håller med om det som står.
    /BB

    Mr Mister

    20 januari 2009 at 8:44


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: