Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

Smärtfysiologi

with 10 comments

Ja, veckans medicinpostning får handla om smärtfysiologi, dels för att det var temat i veckans Läkartidningen, och dels för att jag tycker att jag har glömt det mesta och måste repetera. Det blir dock väldigt förenklat.

Definition och smärttyper

Det finns 4 typer av smärta, som har olika orsaker. Jag kommer framför allt att fokusera på akut nociceptiv smärta. De andra typerna är alldeles för komplicerade för att ge sig in på i en bloggpost.

International Association for the Study of Pain (IASP®) definerar smärta som

An unpleasant sensory and emotional experience associated with actual or potential tissue damage, or described in terms of such damage.

Smärta kan indelas i akut och kronisk smärta, och de två typerna behandlas inte likadant.

Nociceptiv – Smärta som beror på vävnadsskada. Bra exempel är till exempel om man trampar på en spik eller lägger handen på en varm platta. Kan behandlas med vanliga smärtstillande, typ opioider, NSAID och paracetamol.

En speciell typ av nociceptiv smärta är den viscerala smärtan, som man upplever till exempel vid blindtarmsinflammation och hjärtinfarkt. Denna smärta är ofta betydligt svårare att lokalisera, beroende på att organen i sig själv ofta inte har nociceptorer, utan det är hinnorna runt organen som har det. Smärta från inre organ yttrar sig ofta som så kallad referred pain, som jag skriver mer om nedan.

Neuropatisk – Smärta som orsakas av en skada eller dysfunktion i nervsystemet. Kallas även neurogen smärta. Exempel på detta är smärta vid MS eller stroke (central nervskada) och fantomsmärta efter amputation (perifer nervskada). För att behandla dessa kan man använda sig av antiepileptiska mediciner.

Psykogen – Smärta som beror på psykoska faktorer där man inte kan hitta nån vävnadsskada. Kan till exempel uppträda vid depression, men är otroligt ovanlig och är ingen smärtgrupp man i praktiken har nytta av.

Idiopatisk – Smärta med okänd orsak. Man hittar helt enkelt inget fel som kan förklara patientens smärtproblem, eller så är smärtan alldeles för stark i förhållande till skadan som givit upphov till smärtan.

Hur fungerar smärta

Det var alltså tänkt att jag skulle försöka att enkelt förklara vad som händer om man sticker sig med en nål, vilket ju inte är det lättaste.

Smärtreceptorerna (nociceptorerna) är fria nervändslut, som alltså inte har någon annan nerv efter sig i kedjan från hjärnan ut i kroppen. Nervändsluten kan regera på olika typer av stimuli, tryck, temperatur eller kemiska retningar och är olika känsliga för stimulering, bland annat beroende på den kemiska miljön runt nociceptorn. Ett exempel på att den kemiska miljön har betydelse är inflammation, vid inflammation i vävnader bildas massvis med ämnen som gör nervändarna mer känsliga för sitt stimuli, vilket innebär att inflammerad vävnad är betydligt mer smärtkänslig än frisk vävnad.

Smärta kommer ofta i två vågor, och det förklaras av att nociceptorer finns av två olika sorter, A-delta– och C-fibrer. A-deltafibrerna är myeliniserade och har en ledningshastighet på 20m/s, och står alltså för den akuta smärtan, som är skarp och lokaliserad. C-fibrerna är omyeliniserade och har en ledningshastighet på ”bara” 2m/s, de har hand om den mer långsamma smärtan som kommer något senare, är sämre lokaliserad och mer dov eller dunkande till sin karaktär. Ett tydligt exempel på detta som nästan alla har upplevt är brännskadan.

smartfys1

på X-axeln är tid, och på y-axeln smärtans intensitet.

När man då till exempel skär sig så kommer skadan av cellerna i huden frisätta ämnen som vätejoner, kaliumjoner, serotonin, bradykinin och prostaglandin. Dessa ämnen aktiverar det fria nervändslutet. Vid inflammation (som mer eller mindre uppkommer vid alla typer av skada) frisätts Substans P från nociceptorn dels till blodkärlen där den leder till ökat blodflöde i det skadade området, detta för med sig mer immunceller som behövs för att bekämpa en eventuell infektion. Substans P påverkar också mastcellerna till att frisätta histamin som ytterligare aktiverar nociceptorn.

När en kroppsdel skadats är den vanligtvis extra känslig för ytterligare stimuli, detta kallas hyperalgesi, och upplevs tydligt vid till exempel solbränna. Där huden är solbränd är man ofta mer känslig för beröring än man är normalt.

Referred pain

Referred pain för olika organ

Referred pain kallas smärta från en inre organ som förlagts till ett yttre organ, klassiska exempel är smärta i vänster arm eller käkarna vid hjärtinfarkt, eller ont i höger skuldra vid gallstensanfall. Det beror troligen på att nerver som känner av smärtan i organen går in i ryggmärgen på samma nivå som smärtnerver från det yttre organet (huden vid skudran eller armen). Var smärtan känns beror på var organet anlades under den embryonala perioden, hjärtat till exempel anläggs i halsen på enbryot, och levern tillsammans med gallblåsan anläggs högt upp i bröstkorgen.

Hur fungerar smärtstillande

OpioiderMan har länge vetat att opioider som exempelvis morfin har smärtstillande effekt, man förstod dock inte varför förrän man upptäckte de endogena opioiderna och endorfinsystemet. Man har nu sett att de områden i hjärnan som påverkas av opioiderna är samma områden som verkar hämmande på smärta när de stimuleras elektriskt. De kroppsegna opioiderna (enkefaliner, endorfiner och dynorfiner) har också effekt på smärtnerver på väg upp till hjärnan, genom att hämma överföringarna vid olika synapser.

NSAIDNSAID står för Non-Steroidal AntiInflammatory Drugs, och innebär att de framförallt är antiinflammatoriska. De hämmar framförallt prostaglandin, och enligt ovan så kommer då nervändslutet bli mindre känsligt för stimuli och vi upplever då smärtan svagare. Jag kommer skriva om inflammation i en senare söndagspostning, och kommer då gå in lite djupare på hur NSAID fungerar.

ParacetamolMan tror att paracetamol är en selektiv hämmare av enzymet cyklooxygenas-3 (COX-3), och verkar inte speciellt antiinflammatoriskt utan mer smärtstillande. Exakt hur detta fungerar är idag oklart.

Referenser

Purves et al Neuroscience, 3rd ed Sinauer 2004

Berglund et al Internmedicin, 4e upplagan Liber 2006

Boron & Boulpaep Medical Physiology, 2nd ed Elsevier Saunders 2005

samt länkar.


Written by Bitchslap Barbie

25 januari 2009 den 15:02

Publicerat i sjukdomar

Tagged with ,

10 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Kan tänka mig att det är bra för minnet att ta sig tiden att tänka igenom och uttrycka det på ett sånt här vis. Intressant att läsa är det iaf.🙂

    Är psykogen smärta så ovanlig verkligen? Jag har själv ofta upplevt starka negativa känslor som direkt fysisk smärta. Att jag blir bränd, uppskuren eller får elektriska stötar. Inte lika distinkt som fysiskt grundad smärta, men tillräckligt för att det ska vara svårt att hålla sig ifrån att skrika när det varit som värst.

    Det är superbt för mig, just såna här saker som jag läste för 3 år sedan bor ju just nu längst bak i huvudet. Innan jag började skissa på posten så mindes jag att det fanns nåt som hette substans P men inte mycket mer. Nu har jag repeterat igenom det mesta.
    Att det är ovanligt stod med i senaste numret av läkartidningen, http://www.lakartidningen.se/engine.php?articleId=11206
    /BB

    Karl

    25 januari 2009 at 16:59

  2. Hmm… Jag är väl lite udda då.😛

    En annan sak som händer ibland är att om jag ser någon jag tycker om slå sig så kan det kännas som det hände mig.

    Det har nog inte hänt mig nån gång, men du är säkert inte ensam om det heller.
    /BB

    Karl

    25 januari 2009 at 19:12

  3. Nej, läste lite på det, det verkar vanligt ibland ohälsosamt empatiska människor.

    Ohälsosamt empatisk? Den fällan är det nog inte många som faller i idag tror jag.
    /BB

    Karl

    26 januari 2009 at 1:44

  4. Ja, så empatiska att det upplevs som jobbigt/problematisk av dom själva.

    Tvärt om tror jag det är ökande. Det verkar delvis härröra ur ett särskilt reaktionsmönster hos vissa barn till dysfunktionella föräldrar. Jag tror tyvärr att det blir fler och fler dysfunktionella föräldrar så…

    Jo, det blir nog fler och fler dysfunktionella människor överlag tror jag. Och föräldrar är ju människor så…
    /BB

    Karl

    26 januari 2009 at 12:55

  5. Det är egentligen en katastrof, en av samhällets viktigaste uppgifter är att minska andelen människor med psykiska problem. Det kostar fantastiskt mycket, både i mänskligt lidande och rent ekonomiskt. Det kommer också att förstärka problemkällor som tex mångkultur. Rasism och främlingsfientlighet uttrycks oftare av människor med en problematisk bakgrund, även om det är relativt vanligt ävan ibland friskare människor, så det är inte något strikt krav.

    Hehe, jag läser socialmedicin nu, och det handlar bland annat om just det här. Att den psykiska ohälsan ökar och troliga anledningar till det. Det är riktigt intressant faktiskt, om än något abstrakt i många fall.
    /BB

    Karl

    27 januari 2009 at 12:49

  6. Feminism, postmodernism, individualism, materialism… Däri tror jag huvuddelen av orsakerna ligger.

    Feminism, genom destruerandet av konstruktiva könsroller och minskad tid för barnen. Postmodernism, genom minskningen av konstruktiva värden generellt. Indvidualism, genom minskningen av nära sociala kontakter. Materialism, genom ignorerandet av det inre och minskad meningsfull mellanmänsklig interaktion.

    Jag tror du har poänger, jag tror dock inte att tex individualism behöver vara speciellt dåligt. Man kan vara induvidualist och ändå ha sociala kontaker, men det blir nog på ett annat plan kanske.
    /BB

    Karl

    27 januari 2009 at 21:01

  7. Som med alla fenomen av tillräcklig komplexitet så finns det både positiva och negativa sidor. Jag pratar ungefär om tendenser i genomsnitt… Människor verkar ha färre nära kontakter idag, och det är väldigt viktigt för den psykiska hälsan.

    Jo, det är ju så. Det vore enklare om allt var svart-vitt. Men man kan väl inte få allt.
    /BB

    Karl

    27 januari 2009 at 23:12

  8. Även om det vore svartvitt så skulle människor röra till det till en sörja…😛

    Mja, det är väl troligen så. Vi är för olika för att kunna hålla oss till 2 alternativ.
    /BB

    Karl

    28 januari 2009 at 11:14

  9. Bra formulerat, jag tycker kurslitteraturen om smärta är lite tråkig. Roligare att läsa din sammanfattning. Den ligger precis på min nivå, första terminen som SSK studerande. Intressant debatt ni har du och Karl. Själv har jag aldrig kännt sån enorm psykogen smärta. Verkar helt otroligt. Däremot kommer jag från en extremt dysfunktionell familj. I vissa samanhang är jag mycket uppmärksam och empatisk, men sätter gränser för att inte fastna. Det bli verkligen jobbigt om man går runt och lider med alla som har det dåligt. Men definitivt bra om fler blir mer empatiska, då kanske vi blir snällare mot varandra. eller ”argare” för att de oempatiska inte är tillräckligt empatiska??!!

    Tack så mycket, kul att det uppskattas och används =)
    Ska skicka länken till Karl så får vi se om han har nåt smart att tillägga till den där diskussionen.
    /Barbie

    Eamm

    16 februari 2010 at 11:35

  10. Eamm

    Jag upplever/upplevde det framförallt i samband med att förträngda känslor bröt igenom, det kan bli väldigt intensivt då.

    Jo, det är något man får försöka lära sig hantera.

    Även om empati är bra i många fall så har personer med det reaktionsmönstret ofta även djupare känslomässiga problem av olika slag, så det är inte ensidigt positivt. Sen finns det ett par andra reaktionsmönster som är avgjort negativa, jag tror att totalt så dominerar dom negativa konsekvenserna ordentligt.😦

    Karl

    16 februari 2010 at 21:54


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: