Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

Depression

with 7 comments

Eftersom jag är på psykiatrin nu så tänkte jag skriva lite om sjukdomar man träffar på där. Vi börjar med den vanligaste – depression.

Allmänt

Depression är som sagt en väldigt vanlig sjukdom, ungefär 1/5 personer i västvärlden får någon gång under livet en depression. Det blir vanligare och vanligare, framför allt unga och kvinnor drabbas.

Depression indelas i lätt, måttlig och svår depression. Vid lätt klarar man av att jobba, men man har svårigheter, vid svår depression är det vanligt att man inte bryr sig om att äta och dricka. Självmordstankar blir vanligare ju svårare depression man har. Man får också ofta kroppsliga symtom, som vanligen beror på ångest, dessa kan till exempel vara andningssvårigheter och bröstsmärtor.

Att man en gång haft en depression ökar risken för att man får flera, ju svårare depression desto större risk. Man kan försöka förebygga återfall genom att försöka skydda sig genom att sova, äta och träna som man ska, och försöka undvika traumatiska livshändelser som kan trigga igång en depression (lättare sagt än gjort förstås).

Det finns andra liknande tillstånd, bipolär sjukdom är ett. Det kallades tidigare manodepressivitet och innebär att man är omväxlande deprimerad och manisk. Dystymi är en lindrigare form av depression som sitter i i princip hela livet (minst två år krävs för diagnos,  men det har ofta funnits längre vid diagnogs).

Orsaker

Man vet inte i detalj varför vissa människor blir deprimerade, men man tror att det har att göra med dopamin, noradrenalin och serotonin som är signalsubstanser i hjärnan. Dessa teorier verkar stämma ganska bra, och det är dessa signalsubstanser man behandlar med antidepressiv medicinering. Framför allt är det upptaget av serotonin till nervcellerna som det är fel på, och även detta upptag påverkas av antidepressiv medicinering.

Symtom

Enligt DSM-IV ska man ha minst 5 av de 10 nedanstående symtomen, och nummer 1 och 3 är obligatoriska. Symtomen ska vara ihållande under minst 2 veckor.

1. Sänkt sinnesstämning – man känner sig nedstämd och håglös

2. Irritabilitet

3. Minskat intresse och minskad glädje – man slutar med allt som tidigare var roligt, slutar träna, slutar med intressen, slutar leka med barnen.

4. Koncentrationssvårigheter – olika personer har olika krav på sin koncentration, det är skillnad på en teoretisk fysiker och en fabriksarbetare.

5. Energibrist – brukar beskrivas som närmast förlamande mental och fysisk trötthet.

6. Värdelöshets- och skuldkänslor – det är framför allt överdrivna skuldkänslor man menar här.

7. Sömnstörning – man sover mer eller mindre än normalt, sover man mindre är det vanligt med insomningssvårigheter och uppvaknanden under natten (speciellt runt klockan 04 på morgonen då våra kortisolnivåer är som lägst.)

8. Förändrat rörelsemönster eller mimik – man är ofta ”hämmad”, har dåligt med mimik, sitter oftast väldigt stilla.

9. Aptit- och/eller viktförändring – oftast viktnedgång, men kan också vara viktuppgång, och beror då ofta på att man tröstäter (choklad).

10. Dödstankar, självmordstankar, -planer, eller -försök. – behöver inte ha funnits konstant i två veckor, och är ett mycket mycket allvarligt tecken.

Skattningsskalor

MADRS och MADRS-S är de skalor som typiskt används. MADRS står för Montgomery-Åsberg Depression Rating Scale, och S:et står för Self. MADRS-S är alltså ett självskattningsformulär.

Behandling

Depressioner kan gå över även utan behandling, men detta tar oftast väldigt lång tid varför det kan vara bra att få någon typ av behandling.

Läkemedel

Det finns flera olika sorters läkemedel som används mot depression, Tricykliska antidepressiva (TCA), Nya antidepressiva som också påverkar noradrenalinsystemet, och Litium.

SSRI är dock den vanligaste, det står för Selective Serotonin Reuptake Inhibitors. Och verkar genom att se till att mindre serotonin återupptas in i nervcellerna, vilket ju då leder till ökade koncentrationer av serotonin fritt i hjärnan. De har färre bieffekter än TCA.

Terapi

Enligt socialstyrelsens nya riktlinjer ska lätta och måttliga depressioner behandlas med terapi i första hand. Problemet med detta är att det inte finns tillräckligt med terapeuter för att klara det kravet idag.

I princip alla terapiformer fungerar, förutom psykoanalys och långvarig psykodynamisk terapi som man inte har evidens för.

ECT

En av de bäst dokumenterade behandlingarna vid svåra depressioner. 2-3 gånger i veckan i ungefär en månads tid ges behandlingen. Det går till så att patienten sövs och man ger muskelavslappnande medel. Man fäster sedan två plattor på huvudet – vanligen en mitt uppepå och en ungefär vid ena tinningen. Man låter det sen gå ström mellan dessa elektroder, vilket ger ett kort ”epileptiskt” anfall som vara mellan 30 och 60 sekunder. Den enda biverkningen är att man får nedsatt korttidsminne medan behandlingen pågår, man har inte kunnat se några biverkningar på lång sikt.

Komplikationer

Den stora faran med depression är såklart självmord, om man som anhörig misstänker att en deprimerad person i ens närhet har självmordstankar ska man omedelbart kontakta psykiatrin (psykakuten är ett hett tips!). När man bedömer risken för självmord brukar man använda sig av vad som kallas för självmordstrappa.

Nedstämdhet – Känner du dig deprimerad?

Dödstankar – Känns det hopplöst?

Dödsönskan – Har du önskat att du skulle dö

Suicidtankar – Har du tänkt på att ta ditt liv?

Suicidavsikt – Hur har du tänkt dig, när, och var?

Suicidförsök – Tidigare försök, hur, varför, möjlighet till upptäckt.

Den största riskfaktorn för fullbordat suicid är tidigare suicidförsök.

Referenser

Ottoson, J-O Psykiatri, 5e upplagan Liber 2000

Rang et al Pharmacology 5th ed Elsevier 2003

Written by Bitchslap Barbie

8 mars 2009 den 13:43

Publicerat i sjukdomar

Tagged with , , ,

7 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Hmm… Jag har i många sammanhang hört siffrorna 50% av kvinnorna, 25% av männen, i sverige då. Bla av chefen vid psyket i stan, glömt vad han hade för formell titel. Skiljer det sig så mycket internationellt?

    Det beror nog på hur man gör sitt urval, 20% låter lite lågt, men det kanske är de som någon gång får diagnosen depression. 50% skulle kunna vara självskattad depression, vilket också förklarar att männen endast är hälften så deprimerade.
    /BB

    Nephelim´s Wings

    8 mars 2009 at 15:08

  2. Det sägs vara andelarna som någon gång under livet diagnostiseras med en depression som kräver behandling. Skillnaden består nog delvis i att män är mindre benägna att söka vård, ibland dom djupast deprimerade lär fördelningen vara jämnare, jag har hört att det faktiskt är fler män. Vilket ser troligt ut när man ser på självmordsstatistiken. Det finns nog ett ganska stort mörkertal vad gäller depression hos män, ser jag på dom jag har träffat så har det varit betydligt vanligare att kvinnorna har haft kontakt med vården i någon form om jag jämför med män som mått ungefär lika dåligt.

    En annan faktor är postnatala depressioner, vilket av uppenbara skäl bara drabbar kvinnor.😛

    Några jättestora skillnader tror jag egentligen inte föreligger, fast män och kvinnor verkar tendera att reagera olika på det.

    Jo, det är nog inte helt lätt att få fram helt sanna siffror på det, psykiatri är ju lite abstrakt. Diagnoser ställs ofta med skattningsskalor och liknande, det är inte lika konkret som ”vanlig” medicin.
    /BB

    Karl

    8 mars 2009 at 16:39

  3. Jo, jag är bekant med DSM… Hade alla utom två när det begav sig..😛

    Jag ska köpa DSM-IV till sommaren tänkte jag, kan vara bra att ha.
    /BB

    Karl

    8 mars 2009 at 18:09

  4. Mmm… Det låter klart vettigt att ha lite grepp om, även om man jobbar i den vanliga medicinen.

    Jo, och i sommar ska jag troligen jobba inom psykiatrin dessutom, så då blir det ännu mer relevant.
    /BB

    Karl

    8 mars 2009 at 18:42

  5. Grattis till jobbet!🙂

    Det är inte helt säkert än iofs, men nästan
    /BB

    Karl

    8 mars 2009 at 21:16

  6. Depression är något som jag tycker jag borde veta mycket om, då jag alltid haft dåligt självförtroende och återkommande självmordstankar och de senaste åren haft diagnosen utmattningsdepression, men gränsdragningen är lite knivig. Man rör sig ju så att säga i en gråskala, även fast listor över symptom kan hjälpa till.

    Det där om socialstyrelsens nya riktlinjer är något jag också funderat på att ta upp… Jag vet dock inte hur jag skall ställa mig till det – ibland tror jag definitivt att antidepressiv medicinering har sin plats. Frågan kanske ligger i hur ”lätt” depressionen i fråga är. När man mår riktigt dåligt gör psykologer och kuratorer definitivt mycket nytta.🙂

    Enligt socialstyrelsen har antidepressiva läkemedel snabbare effekt än terapi och det är därför man ska börja med det vid svår depression. Men det är ju en bedömningsfråga också så.
    /BB

    Kanjidude

    8 mars 2009 at 23:01

  7. snälla hjälp mig..Jag orkar inte mer. Var kan man få hjälp utan att bli dumförklarad..

    Det är svårt att säga utan att veta var du bor. De flesta städer har en psykiatrisk jourmottagning eller akutmottagning dit man kan vända sig i akutfall vilket det låter som att det är. Annars kan du vända dig till familjeläkare. De brukar ta psykiska åkommor på allvar, i alla fall de flesta.

    /Barbie

    T.L

    11 januari 2010 at 12:46


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: