Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

Personlighetsstörningar

with one comment

Eftersom min tentaplugg-period i neuropsyk börjar nu så kommer nog de kommande veckornas medicinska postningar handla om nåt neurologiskt eller psykiatriskt, sen är det röntgen och rättsmedicin som står på tur, förhoppningsvis får jag till några bra postningar om det också.

Idag tänkte jag i alla fall att det ska handla om personlighetsstörningar. Ska göra ett försök att beskriva dom för er tänkte jag.

Allmänt

Man brukar säga att personlighetsdragen (inte störningarna nu, utan även de helt normala) är stabila från nån gång i sena tonåren, och för att kunna få diagnosen personlighetsstörning måste man ha haft samma personlighetsdrag sedan ungefär 18 års ålder, och de måste vara så dysfunktionella att de orsakar en funktionsnedsättning.

Personlighetsstörningarna är givetvis mycket olika, men de har ändå några gemensamma aspekter. Personer med personlighetsstörning har hög sårbarhet för annan psykisk eller fysisk sjukdom, de har också ökad risk att dö i olyckor och suicid och att ha självskadebeteenden. De har också större risk att hamna i missbruk, och har dålig följsamhet till behandling.

Varför man får personlighetsstörning är oklart, men man har sett att vissa typer av livshändelser utgör riskfaktorer, som tex att bli övergiven av sina föräldrar, eller övergrepp under barndomen. Det verkar dock som om dessa riskfaktorer är störst för de som redan är har en genetisk sårbarhet. Man uppskattar att ungefär 10% av befolkningen har en personlighetsstörning, medan inom psykiatrin är det 30-50% av patienterna som har någon av de 10 personlighetsstörningarna – inom rättspsykiatri och kriminalvård kan det vara ännu högre siffror.

Definitionsmässigt är det ju såklart så att man endera har en störning eller så har man den inte, beroende på om man uppfyller kriterierna för diagnos som finns i DSM-IV. I verkligheten är gränserna inte fullt så skarpa, det rör sig om ett spektrum av personlighetsdrag, och man kan ha drag ur flera olika störningar och ändå vara normal.

Personlighetsstörningar brukar delas in i 3 kluster, med olika kännetecken, jag går igenom dem nedan.

Kluster A – Kännetecknas av excentricitet och kontaktsvårigheter

Schizoid personlighetsstörning

Personer med schizoid personlighetsstörning upplevs ofta som ensamvargar, de har få om några relationer. De ter sig ofta likgiltiga eller kyliga och tillbakadragna, men är inte fientliga. Kan fungera bra i arbetslivet förutsatt att de har begränsad kontakt med andra, hamnar sällan i konflikter.

Paranoid personlighetsstörning

Personer med denna typ av störning är oberättigat misstänksamma, man tolkar i svek och kränkningar i för omgivningen normala handlingar. Personerna är lättkränkta, men uttalar sig gärna kritiskt själva. Undviker ofta relationer med andra, och har ofta samarbetssvårigheter. Dessa personer söker mycket sällan själv hjälp, då de anser att det är omgivningen som behöver ”bättra sig”.

Schizotyp personlighetsstörning

Har visats vara genetiskt relaterad till schizofreni, personlighetsstörningen förekommer i ökad frekvens hos anhöriga till personer med schizofreni. Personlighetsstörningen är mycket lik den Schizoida, med skillnaden att de ofta har ett ”magiskt tänkande” och ofta är involverade och kunniga om new age eller religion. De har också ofta hänsyftningsideer – dvs de tror att TV och tidningar handlar om dem.

Kluster B – Kännetecknas av impulsiva och dramatiska, ”färgstarka” drag.

Antisocial personlighetsstörning

För att den här diagnosen ska kunna ställas måste vissa symtom varit framträdande ända sedan före 15-års ålder, dessa symtom brukar benämnas uppförandestörning eller conduct disorder. Dessa personer har ofta bristande respekt för andra individer, och har i barndomen ofta sysslat med djurplågeri – ofta av större djur tex katter. Beteendet i vuxen ålder utmärks av impulsivitet, hänsynslöshet och aggressivitet. Relationer till motsatta könet är ofta korta, och de har ofta ingen ångest över att behandla folk illa – det är deras rättighet. Man ser på andra människor som antingen exploaterande eller svaga, och de skall bestraffas därefter.

Det är vanligt med samsjuklighet i med olika former av missbruk och ångestsyndrom.

Antisocial personlighetsstörning är vanligare bland män.

Borderline personlighetsstörning

Den här störningen kallas även emotionellt instabil personlighetsstörning, och det kanske egentligen är ett bättre namn då det mer beskriver vad symtomen är. Symtomen är då emtionell instabilitet och impulsivitet, med undvikande av separationer och självdestruktivt beteende. Det som är mest framträdande är kanske att dessa personer ofta känner en kraftig tomhetskänsla. De skiftar snabbt och uttalat i sina värderingar och sin klädstil, och de är ömsom klängande ömsom avvisande gentemot omgivningen.

Det är vanligt med självskadebeteenden, och trots att självmordsförsök är mer ovanliga ligger ändå självmordsfrekvensen på 3-10%.

Borderline är vanligare bland kvinnor än män.

Histrionisk personlighetsstörning

Dessa personer har ett behov av att ständigt stå i centrum, och är ofta förförisk och provocerande, de har ofta provocerande klädsel och kan vara väldigt öppna om sina känslor. Personer med denna personlighetsstörning uttrycker sig väldigt ofta i superlativ, och upplevs antingen entusiasmerande eller överdrivna. De kan också upplevas lättpåverkade eller lättledda.

Vanligare bland kvinnor än män.

Narcissistisk personlighetsstörning

De flesta har någon slags uppfattning om vad narcissism innebär, och de flesta associerar det nog med grandios självbild och att personen tror sig vara unik, och kräver särbehandling. De saknar också ofta empati och kan upplevas arroganta. De är också ofta lättkränkta.

Typiskt är att när de söker vård kan de enbart tänka sig att prata med professorn på området.

Samsjuklighet med depression är vanligt.

Det som tidigare kallades psykopati är antisocial personlighetsstörning med vissa av narcissisternas symtom.

Kluster C – Kännetecknas av ängslighet och introverta personlighetsdrag.

Fobisk personlighetsstörning

Dessa personer brukar beskrivas som räddhågsna, med uttalad rädsla för avvisanden och kritik som leder till sociala problem. Undviker ögonkontakt, och känner sig lätt förlöjligad med ovillighet att ta risker. Förändringar i de dagliga rutinerna upplevs som otroligt jobbiga och ångestframkallande.

Skillnaden mot schizoid personlighetsstörning är att de fobiska inte trivs med sin sociala situation utan egentligen vill ha ett större umgänge.

Osjälvständig personlighetsstörning

Är ofta beroende av andra, och ter sig nästan underdåniga, och kan inte fatta ens de enklaste vardagliga besluten utan stöd av någon annan som personen har förtroende för. Dessa personer har också mycket svårt för att vara ensamma, och ter sig osäkra och ambivalenta och håller ofta med omgivningen även om de själva tycker annorlunda. Lever ofta i parrelationer, och stannar ofta kvar trots ett mycket dåligt förhållande – om de separerar hittar de oftast en ny partner mycket snart.

Diagnostiseras framförallt hos kvinnor.

Tvångsmässig personlighetsstörning

Detta tillstånd är besläktat med vad som i dagligt tal brukar kallas tvångssyndrom, eller obsessive-compulsive disorder, OCD. Den här störningen utmärks av perfektionism,l bristande flexibilitet och improduktivitet – eftersom de har så många regler och bestämmelser för sig själva att de i princip inte får något gjort. De vägrar ofta följa andras regler men kräver att andra ska följa deras. De är mycket detaljfokuserade, och tycker ofta att andra är slarviga.

Behandling

Det finns egentligen ingen riktigt bra behandling för personlighetsstörningar, med undantaget Dialektisk beteendeterapi (DBT) vid borderline personlighetsstörning som faktiskt visats ha effekt.

Men de flesta störningar kan ändå bli hanterbara med hjälp av kognitiv beteendeterapi, KBT.

Det kan i akutsituationer bli aktuellt med sluten psykiatrisk vård för att få patienter som har mycket hög suicidrisk mer stabila, men generellt är det inget som rekommenderas då problemen ofta förvärras vid utskrivning.

Man kan även hantera samsjuklighet i tex depression med läkemedel, men läkemedel har annars ingen given plats i behandlingen. Man ska också vara försiktig med läkemedel som kan vara beroendeframkallande då dessa patienter ju har ökad sårbarhet för beroende.

Written by Bitchslap Barbie

3 maj 2009 den 14:57

Publicerat i sjukdomar

Tagged with

Ett svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. dbt är dock endast mot det akuta självskadebeteendet, och dessutom baseras successrate på endast dom som inte är substansberoende…

    Anonym

    13 juli 2012 at 1:25


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: