Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

Virologi

with 2 comments

Virologi är läran om virus, tar det som en fortsättning på förrförra veckans inlägg om bakteriologi. Virus är rätt häftiga små organismer, men det finns stora skillnader mellan de olika. Idag tänkte jag inte ta upp HIV speciellt mycket, eftersom jag tänkte skriva en hel söndagspostning om det nästa vecka eller möjligen veckan efter det.

Principiell uppbyggnad

Virus är obligat intracellulära organismer, vilket innebär att de inte kan leva någon längre stund utanför en värdcell. Till skillnad från bakterier och våra kroppsceller som förökar sig genom celldelning så förökar sig virus genom att de olika delarna tillverkas och monteras ihop inuti värdcellen. Virioner är 18-300 nm stora, dvs som mest ungefär 1/4 av en ”standardbakterie”.

Virusens arvsmassa består av RNA eller DNA som är förpackade inuti ett hölje av protein, kapsid. Vissa virus har också membran utanpå detta hölje, envelope. Virus kan ju som sagt inte själva tillverka de beståndsdelar som krävs, och för att lura våra celler att tillverka virusproteiner så använder sig viruset av våra system för proteintillverkning för att föröka sig.

Generellt kan man säga att RNA-virus är mindre stabila, och därför muterar snabbare än DNA-virus. RNA-virus har också ofta ett mer explosivt förlopp, i den här gruppen ingår influensavirus, SARS, Rabies, Ebola, förkylningsvirus och vinterkräksjukevirus. DNA-virus är de som kan ligga latent i våra celler i årtionden för att sen reaktiveras, med undantag för HIV som är ett retrovirus. Retrovirus är RNA-virus, men de har ett enzym som heter omvänt transkriptas, eller RT, som gör om RNA till DNA som sedan kan infogas i vår arvsmassa.

Virusets egenskaper påverkas också av om de har en naken kapsid eller om de har ett hölje utanpå. Kapsidförsedda virus är lite mer tåliga gällande torka och syror, de klarar sig tex alltså bra i vår mag-tarmkanal. De smittar också ofta fekalt-oralt (man får alltså i sig dem genom dålig livsmedelshygien, avföringspartiklar i maten). Höljebärande virus är mer känsliga för bla uttorkning och sprids vanligen genom kroppsvätskor, fördelen är att de inte måste döda värdcellen för att spridas.

Replikation

För att jag ska kunna förklara hur antivirala läkemedel verkar så behöver jag gå in lite på hur virus replikerar sig, jag tänkte ta det stegvis och försöka att skippa de mer tekniska termerna.

Det börjar ju förstås med att viruset måste ta sig in i värdcellen, och det allra första steget till detta är att ta sig in i kroppen, vanligen genom slemhinnor men det kan också ske genom skador på huden. Väl inne måste det hitta till rätt värdcell med rätt receptorer och binda sig till ytan på denna värdcell. Beroende på om viruset har kapsid eller hölje så tar det sig in på olika sätt. Ett höljebärande virus hölje smälter samman med värdcellens cellmembran och innehållet släpps ut på insidan, ett naket virus tas in i cellen genom att det bildas ett veck i värdcellens cellmembran som omsluter viruset och knoppas av in i cellen. Viruset ligger då i en liten membranbubbla som löses upp och släpper löst virusets gener i cellen.

De använder sedan värdcellens transkriptions- och translationsmaskineri för att skapa sina proteiner. Beroende på om det är DNA- eller RNA-virus kan det behöva ha med sig vissa egna enzymer för att kunna utnyttja ribosomer och liknande. Viruset ”övertalar” våra ribosomer att translatera deras mRNA istället för det cellegna ffa genom att vara överallt. Strength in numbers skulle man kunna säga.

Virusen byggs sedan ihop inuti cellen och om det är ett höljebärande virus så kommer våra celler luras att uttrycka virusytproteiner på sin yta, och viruset kommer att knoppas av därifrån och på så sätt få sitt hölje. Nakna kapsidvirus frisätts oftast genom lys, de ser till att bli så många att värdcellen sprängs och dör. Rätt våldsamt.

Antivirala läkemedel

Det finns i princip antivirala medel som verkar på alla olika steg i virusets replikation, nedan går jag igenom de allra vanligaste.

Innan viruset tagit sig in i kroppen har vi tvål som är mycket effektivt mot höljebärande virus, och när det precis tagit sig in så har vi ju vårt immunförsvar som faktiskt kan ha ihjäl viruset innan det hinner göra nån skada.

För att förhindra att viruset tar sig in i värdcellen finns också läkemedel, både för att förhindra att det binder till värdcellen och för att förhindra själva inträngandet. Vad jag vet har vi inga sådana läkemedel som används rutinmässigt i Sverige.

På RNA-tillverkningen verkar tex ribavirin, som är en nukleosidanalog. Den sätter sig på platsen för en av nukleosiderna i mRNA och gör det obrukbart. Även aciklovir är en nukleosidanalog.

För virus som har ett omvänt transkriptas finns det flera olika läkemedel som kan har det som sin målmolekyl, eftersom vi inte har någon motsvarighet till det i våra celler så gör det att det inte hämmar våra celler utan bara viruset.

Interferon, som används vid behandling av tex Hepatit B och C, verkar genom att hämma nästan all proteinsyntes i den infekterade cellen, tyvärr även värdcellens egna proteiner. Interferon är också känt för att ha flertalet biverkningar. Interferon stimulerar också vårat immunförsvar och gör så att vi blir mer på alerten för att döda viruspartiklarna som frisätts.

Det finns också en grupp läkemedel som verkar genom att hämma ihopsättning och utsläpp av virus från värdcellen. Flera av läkemedlen mot HIV verkar på detta sätt.

Oseltamivir verkar genom att hämma influensavirusets neuraminidas, vilket leder till att viruspartiklarna klumpar ihop sig och blir helt obrukbara.

Written by Bitchslap Barbie

27 september 2009 den 10:00

Publicerat i Uncategorized

2 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. nukleosidanaloger låter intuitivt lite farligt, verkar de inte väldigt ospecifikt på kroppen?

    Alltså, jag har tänkt samma sak, men det används grymt ofta, och har inte sådär fasansfullt mycket biverkningar ändå. Helt ärligt så vet jag inte hur pass ospecifikt det är. Aciklovir behöver iaf fosforyleras (har jag för mig) av nåt virusenzym innan det blir aktivt, så då drabbar det ju bara redan infekterade celler.
    /BB

    Sokar

    27 september 2009 at 10:12

  2. tack för jättebra info!;)

    Anonym

    8 januari 2011 at 16:59


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: