Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

Heja Socialstyrelsen!

with 5 comments

Ser i Ab och DN idag att socialstyrelsen förbjuder sjukgymnaster att rekommendera spikmatta som behandling för diverse åkommor. Det är ju helt fantastiskt att det förbudet redan har kommit! Det är dock intressant att åtminstone jag upplever AB och DN som kritiska till förbudet, det kanske bara är jag, men det verkar faktiskt som om de tycker att vi ska använda pseudovetenskapliga metoder inom sjukvården.

Frågan är väl egentligen hur man vet när man ska rekommendera mattan, vet man när den har effekt? Nej, precis.

Att man ställer frågan om Socialstyrelsen ska göra en studie på frågan är också ganska intressant. Normalt sett är det ju den som kommer med ett påstående som ska bevisa att det stämmer, inte tvärtom.

Spikmattan har ingen bevisad effekt, skeptisk som jag är så tror jag inte den har nån annan effekt förutom att den faktiskt är rätt skön att ligga på. Jag hade lika onda axlar när jag klev upp som när jag lade mig så mig mirakelbotade den inte (det är i och för sig anekdotiskt evidens och inget som spelar någon som helst roll, men för att ge inlägget en personlig touch så får det stå kvar ändå).

Och alla produkter vars hemsida ser ut som bilden nedan tror jag inte på av ren princip (klicka på bilden för länk). Visa mig bra studier på effekt så kan vi diskutera saken sen.

shaktimattaDet intressanta med citatet är att ”då vi inte har forskning på detta område” antyder att de har forskning på de andra områdena som de hävdar att mattan är bra för. Det är ett mycket mycket fult trick.

Written by Bitchslap Barbie

30 september 2009 den 11:34

5 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Jag vill först klargöra att jag verkligen inte har mycket över för spikmattan. Den är möjligen inte annat än vad du påpekar, kanske skön att ligga på.

    Jag vet inte varför läkarkåren, och läskigt nog även de studerande tydligen, är så rädda för alternativmedicin. Men det gör mig smått förbannad.

    Kort bakgrund. Jag är 32 och gick för ett par år sen i ett halvår med ett obehagligt tryck över bröstet och trodde att hjärtat var på väg och lägga av. Sökte läkare som slängde ur sig löjliga gissningar om att jag var alkoholist, tog några prover, gav mig träningsförbud, hissade varningsflagg, lät tiden gå, tog några prover och friskförklarade mig sen trots att jag mådde lika dåligt som från början. Sen ringer jag på chans en naprapat som förklarar att det vanligaste felet med mina symtom är att något ligger fel. Efter tio minuter hos honom släppte trycket som jag besvärats av i ett halvår. Varför håller läkarna käften istället för att rekommendera en naprapat eller kiropraktor?

    Hur kan läkare som ändå genomgår en gedigen och mångårig utbildning ha så dålig koll på helheten?

    Varför är den enda lösningen en massa piller? Och det som inte går att behandla med piller är bara inbillning?

    Nu är jag ju skeptisk till mattan och tycker inte den skall återfinnas i sjukvården. Men så tycker jag också att sjukvården skall minimeras till förmån för friskvården i vilken möjligen den mattan får plats.

    Och ska man vara riktigt noggrannt kritiskt och inte bara citera en sats ur en hel mening så skriver de faktiskt att de inte rekommenderar att använda mattan överhuvudtaget. Men det är helt klart tvetydigt.

    Vi är nog skeptiska till alternativmedicin därför att det som har bevisad effekt ju inte är alternativmedicin utan skolmedicin. Det är rätt orättvist att definitionerna ser ut på det sättet men så är det.
    Naprapati har jag själv rätt dålig koll på vad det finns för studier för, det jag däremot vet är att naprapater brukar vara rätt pigga på att manipulera nacken, och där finns det faktiskt en inte försumbar risk för skada på blodkärlen som går upp till hjärnan genom ryggkotorna, vilket kan leda till stroke och till och med död. Det är något som det inte direkt informeras om.

    Sen är jag den första att erkänna att skolmedicinen har rätt dålig helhetssyn, och att vi lätt fokuserar på det vi kan bota. Frågan är om det är bättre eller sämre än att som tex homeopaterna hävda att de kan bota allt trots att de inte kan bevisa att de botat något alls.
    /BB

    rosenblom

    1 oktober 2009 at 12:25

  2. Problemet ligger i att det är 100% fokus på att bota. Och inget som helst fokus på att människor ska vara friska.

    Jag är inte insatt helt i de risker du nämner, men mediciner har väl biverkningar? Och operationer kan gå åt helvete. Jag är säker på att fler liv har förstörts av felaktiga medicineringar och klantiga ingrepp än vad naprapatin kan stå ansvariga för.

    Vidare är ”bevisad effekt” inte gångbart som försvar. Placeboeffekten har också bevisats vara väldigt stor. Det gör det väl knappast försvarbart att skriva ut dyra sockerpiller?

    Förstår inte varför det ska vara så svårt att vidarebefordra en patient till en annan specialist…

    Om en ung frisk man som ofta tränar hårt plötsligt drabbas av ett obehagligt tryck över bröstet med något som trycker på hjärtat och som leder till hjärtklappning om man går lite snabbare upp för en trappa… Om han efter ett blodprov med för högt värde av något som senare neutraliserats vid nästa blodprov upplever exakt samma problem… Är det då mer korrekt att säga hej då och låta honom besväras av dessa bröstsmärtor resten av livet eller att möjligen informera om att en naprapat skulle kunna justera det?

    Nja, sjukvård är ju ändå sjukvård och det finns inte hur mycket resurser som helst, friskvården ligger väl idag mycket på arbetsgivares ansvar. Eller kanske företagshälsan främst, och på människors eget ansvar då givetvis.

    Mediciner har definitivt biverkningar, allt som har effekt har bieffekt och det är säkert också så att skolmedicinen är ansvarig för mer olycka än naprapatin, men inom skolmedicinen försöker man åtminstone inte få allt att låta helt riskfritt.

    Placeboeffekten är stor ja, men det är inte tillåtet att använda den i klinisk praxis, även om de mest skickliga läkare spelar mycket på placeboeffekten. Tar på sig en rock när de går in till patienten tex, trots att de aldrig har läkarrock annars. Småsaker för att öka auktoriteten och därmed också placeboeffekten.

    Om man tror att en naprapat skulle kunna justera det ja, men eftersom vi inte lär oss nåt om naprapati så vet vi ju inte vad de hävdar att de kan bota och vad det finns för studier på området. Man kan ju inte rekommendera nåt man inte vet någonting alls om heller.
    /BB

    rosenblom

    1 oktober 2009 at 21:22

  3. Hej å hå… Det här skulle ju kunna pågå hur länge som helst. Du har en del poänger men de räcker inte ända fram…

    Den där auktoriteten har inget med placeboeffekt att göra. Den utövas för att trycka ner patienten och få denna att hålla käft och inte ifrågasätta något.

    Nä, jag kan förstå att en student inte kan rekommendera något denne inte lärt sig. Men en läkare med 20 års erfarenhet borde ha tillräckligt mycket insikt i hur helheten fungerar.

    Och det handlar inte om vad läkaren tror. Det är ju där hela felet ligger. Läkaren bryr sig inte ett skit om patienten. Om patienten som tidigare beskrivits kommer till en läkare med detta obehagliga tryck över bröstet. Tycker du då att det räcker att ta ett blodprov och sedan skicka hem patienten med samma obehag…?

    Läkaren måste ju ha den inställningen att patienten ska bli bra. Och om inte läkaren kan göra något själv måste han kunna skicka patienten vidare. Oavsett om läkaren tror eller inte.

    Hm, nu är jag snart färdig läkare och har således handletts av ett helt gäng läkare i mellansverige, och jag har träffat EN läkare som hade ”fel” sorts auktoritära sätt. Och det var innan jag började på läkarprogrammet. Jag är inte helt säker på att vi menar samma sak, jag menar att man istället för att säga ”ja, här är en tablett som skulle kunna hjälpa kanske” säger ”här är världens bästa och dyraste tablett, ta den så blir du frisk” kan påverka placeboeffekten. Verkar man säker så hjälper medicinen bättre.

    Jo, de har nog en större förståelse för helheten, det är möjligt, men de vet troligen fortfarande ingenting om naprapati. Och att ha insikt om helheten innebär inte att rekommendera naprapati till alla, eftersom man inte vet när och för vilka det är bra.

    Att läkare inte bryr sig om sina patienter stämmer säkert också ibland. Men vad tycker du att din husläkare skulle göra? Han får i princip inte rekommendera något alternativmedicinskt (och enligt mig är detta helt rätt, för att undvika förvirring), och han har 10 minuter på sig innan nästa patient ska komma in. Blodprovet visar att det inte är nåt farligt och alltså kan han skicka hem patienten med information om att det troligen är muskuloskeletalt och att det är ofarligt och går över.

    Husläkarens roll i vårat vårdsystem är att sortera ut de patienter han kan hjälpa, och de som han bör skicka vidare. Med risk för att göra dig förbannad så låter det som om din läkare valde helt rätt. Det finns nog ingen specialist inom medicinen som skulle kunnat bota dig, eller som ens skulle förstått var felet satt med möjligt undantag för ortopeder. Problemet är att sjukvården måste reserveras för de som är riktigt sjuka, resurserna är redan idag alldeles för små i relation till antalet patienter.
    /BB

    rosenblom

    3 oktober 2009 at 10:05

  4. De riktigt sjuka… Är det de som man skriver ut antibiotika till fast de inte behöver det?

    Mycket bottnar möjligen i ett resursproblem och just därför måste tankesättet flyttas från ”sjukvård” till ”friskvård”.

    Och jag hade för avsikt men missade tydligen att påpeka det du istället påpekar. Att ingen läkare får rekommendera något annat än en massa piller. Tack Socialstyrelsen. Däremot är det inga problem att mutas av diverse läkemedelstillverkare… Heja Socialstyrelsen?? Eeeh… Snarare… Dra åt helvete Socialstyrelsen!

    Jag menar inte att läkaren ska rekommendera annan mottagning i form av att lova något. Bara att hänvisa till en som skulle kunna hjälpa till. Sen får patienten själv ta beslut om risker kontra möjligheter.

    Har ingen aning om vad muskuloskeletalt är men jag gick i ett halvår med felet som diskvalificerade mig från all träning och hade fortfarande haft det om jag inte gått till naprapaten. Allt som medicin inte kan hjälpa är inte sådant man vilar sig frisk från. Eller är det något ni har vetenskapliga bevis för…?

    Jag är inte helt hundra på terminologin. Husläkare? Är det vilken allmänläkare som helst? I nämnda fall var jag på en privat mottagning.

    Jag förstår vad du säger. Det är så här det är. Det är så här systemet fungerar. Men systemet är helt åt helvete fel.

    Antibiotikan är helt klart ett problem, och värre blir det med vårdvalssystemen då patienter har visats byta vårdcentral om de inte får den antibiotika de vill ha. Både i Halmstad och Sthlm har man sett att antibiotikaförskrivningen ökat och förskjutits åt bredare spektrum när man infört vårdval. Det är ju inte bara läkarkårens ansvar utan alla andra invånares också.

    Jag håller med om att det vore bra att fokusera på friskvård, däremot tror jag att det blir svårt att göra det inom ramen för dagens system. Och människor har ju, som jag tidigare sagt också ett eget ansvar för sin friskvård.

    Man får rekommendera andra saker än piller, men piller är det lätta och det är det som läkarutbildningen fokuserar på. Angående mutor så är jag inte helt säker på om du syftar på den enskilda läkarna eller på Socialstyrelsen. Enskilda läkare har i alla fall väldigt strikta krav på sig vad man får och inte får ta emot av läkemedelsföretag. De får bjuda på lunch och så får man en penna. Det är ungefär det. Jag vet faktiskt inte hur mycket det påverkar.

    Muskuloskeletalt är fikonspråk för att det sitter i muskler, leder eller skelett. Jag har aldrig försökt påstå att skolmedicinen kan bota allt, det kan vi definitivt inte. Det finns enorma kunskapsluckor. Men att som alternativmedicinarna hävda att de kan bota precis allt är ohederligt.

    Husläkare är i princip samma som allmänläkare och distriktsläkare. Även privatläkare kan vara hus- och allmänläkare. Viss begreppsförvirring.

    Jag håller också med om att systemet inte direkt är optimalt, det behövs mer helhetssyn och mer psykosocial omvårdnad inom medicinen. Det är något som alternativmedicinarna är betydligt bättre på än skolmedicinen.
    /BB

    rosenblom

    3 oktober 2009 at 16:29

  5. Vill bara påpeka en detalj…

    Jag antar att du är stor nog att förstå att det är systemet och läkarkåren jag kritiserar. Inte dig personligen.

    Diskussion föder kunskap.

    Lycka till i dina fortsatta studier och karriär. Ser framemot att läsa dina fortsatta funderingar. Har läst en del av dina inlägg de senaste veckorna med stort intresse.

    Jo, självklart förstår jag att det inte är ett personligt angrepp. Och fortsätt gärna diskutera, finns inget som är så intressant som alternativmedicin (ja, nästan då).

    /BB

    rosenblom

    3 oktober 2009 at 16:35


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: