Bitchslap Barbie

There’s a new toy in town, and her name is Bitchslap Barbie

Det här med relationer

with 21 comments

Jag har klurat mycket på det senaste tiden. Mycket mycket. Det beror nog till stor del på att jag inte längre är i en relation, sedan ungefär 1,5 vecka tillbaks. Men även innan det så tänkte jag väldigt mycket. Nu har inte min relation med min fd pojkvän nåt med det övriga inlägget att göra egentligen. Mer än att det ju rör sig om relationer.

Gällande relationer, och det jag egentligen hade tänkt skriva om, så är jag redigt less på hela soppan om Tiger Woods och hans otrohet. Varför bryr folk sig? Vad han gör i sitt privatliv är väl deras sak, och knappast nåt för hela världen att bekymra sig om? Jag kan tycka att det är lite väl odiskret av honom, och han borde ha insett att förr eller senare skulle det komma tillbaks och bita honom. Men jag kan ju liksom inte tycka att reaktionen står i proportion till ”brottet”.

Såg en snutt av nåt random debattprogram på TV alldeles nyss som handlade om just det här. KDU:s ordförande var där, och i sin visdom sade han nåt i stil med att alla lyckliga (eller sa han fungerande?) förhållanden är baserade på monogami och trohet. Jag vetesjutton om jag tror det alltså. Jag tror att människor i mer öppna förhållanden som regel är lyckligare. Det som är kruxet är att klara av att vara i ett sånt förhållande när samhället ser ut som det gör. Det blir nog en hel del ifrågasättande, ryktesspridning och snack bakom ryggen. Men får man det att fungera tror jag egentligen att det är bättre än ett monogamt förhållande.

Jag undrar egentligen hur den optimala relationen ser ut. Jag blir mer och mer skeptisk till hela konceptet med monogami. Frågan är om det var tänkt så egentligen eller om polyamorösa-/öppna förhållanden/relationsanarki är the way to go. Jag vet inte om det är bitterhet eller nåt, eller om det faktiskt är såhär jag tycker. Det är as of now ganska oklart.

Och jag är egentligen inte bitter, jag bara vet inte riktigt vad jag tycker om saken än… Inte för att det blev klarare av det här direkt😛

Written by Bitchslap Barbie

9 december 2009 den 23:49

21 svar

Subscribe to comments with RSS.

  1. Kan börja med att säga att du inte är ensam om att vara trött på hela Woodgate och det tydligen enorma intresset för det.

    Tråkigt att höra att det tagit slut – hoppas det inte var/är ett jobbigt uppbrott. Eller… alla uppbrott är väl jobbiga, men tja… inte för jobbigt?

    Relationer är inte enkla för fem öre. Vare sig de är monogama eller nån av de andra varianterna som finns. Det krävs mycket arbete och massa kommunikation (och annat) och trots att man lägger ner massa sånt så kan det ändå bli fel.

    Du ställer några bra frågor och tja… själv så undrar jag om det finns nån optimal relation alls. Alltså när man tittar generellt sätt.

    Däremot så tror jag väl att en majoritet av oss människor inte är gjorda för monogami och en av mina grunder för det är just hur folk är otrogna (visst var det dig jag hade en konversation om det tidigare?).

    Hursom. Det verkar som att du har en del funderande framför dig och jag tänkte dela med mig av en intressant länk som jag hittade för ett tag sen. Det finns mycket att läsa där.🙂

    http://www.xeromag.com/fvpoly.html

    (Och för humor så föreslår jag http://www.xeromag.com/fun/personality.html :D)

    Ja, jag tror vi har pratat om det tidigare. Men det är hur som helst intressant. Varifrån kommer tanken med monogami egentligen? Kan det vara religionen som har varit framme igen?

    Jo, det är jobbigt, och det är därför bloggen har varit så tyst. Däremot var jag nog på ett plan rätt förberedd på att det skulle komma. Vilket väl möjligen gör det lättare.

    Nu ska jag läsa dina länkar =)
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 8:04

  2. Yes! Då kom jag ihåg rätt.😀

    Ooh… väldigt intressant fråga som nog inte har nåt enkelt svar. Jag misstänker att religionen har spelat en stor roll, men också… eh… vi män.

    Har för mig jag läste nåt om det där och att en kvinna kan alltid vara 100% säker på att hon är mamma till sitt barn, men om man inte är i ett helt monogamt förhållande så kan mannen inte vara 100% säker på att han är pappan. Vi pratar här då långt innan nån ens kom på DNA och DNA-teknik.😉 Och när samhället förändrades så att man kunde börja ärva och att det fick från fader till son så blev det helt plötsligt väldigt viktigt att kunna ”bevisa” att det faktiskt var ens egen son. Och då var det jätteviktigt att kvinnor var trogna, men vem brydde sig om mannen var det…

    Mmm… misstänkte det. Ah… jo, det kan nog göra det hela lättare.

    Have fun! Då lär du inte posta igen på några dar.😉😀

    Jo, det spelar säkert också in en del… En troligen ganska stor del också. Men sen är det väl så att mannen aldrig kan vara säker ändå, för trots att man är i ett monogamt förhållande så kan ju kvinnan i fråga vara otrogen. Eller bli våldtagen och skämmas för mycket för att berätta om det… fast det är nog inte så vanligt idag.

    Haha, nej, troligen inte. Eller så är det just det jag gör. Time will tell =)
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 10:10

  3. Det är sant, mannen kan (eller snarare kanske kunde) aldrig vara 100% säker på att det var just hans barn även i ett äktenskap. Men det var väl också därför som otrohet var ett så allvarligt brott i många länder och speciellt om kvinnan begick det…

    Have fun!😀
    Hoppas länkarna ger dig nåt.🙂

    Jo, det är klart att det hade med det att göra. Frågan är om det är därifrån som religionens kritik mot otrohet kommer. Att det kanske egentligen inte är så mycket moral som rena praktikaliteter som man sedan gjort till moral..

    Jag har kommit fram till att jag är en Evil Overlord i alla fall😀
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 10:54

  4. Hmm… det är en intressant fråga. Jag tror de triggade varandra, men det praktiska var nog lite mer före. Och att det blev en spiral som byggde på mer och mer.

    Oh, dear… Bäst vi ser upp då.😉 Har du hunnit skaffa dig några minions än?

    Så brukar det ju vara med det mesta, och nu fyller det i princip ingen funktion längre, förutom att skapa olycka då det vill säga. Brabra.

    Haha, inte än😛
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 14:11

  5. Oj, jag beklagar den tråkiga nyheten. Kram! Det är aldrig kul när förhållanden tar slut och drömmar krossas… Men man får väl se det som att saker händer av en anledning och att uppbrottet faktiskt var den bästa utvägen. Förhållanden som tar slut tar ju faktiskt slut av en anledning. Hur som helst hoppas jag att du kommer att repa krafterna och må bättre igen framöver.

    Min naiva tro på det realistiska i ett livslångt kärleksfullt och rosenskimrande förhållande fick sig en törn när jag efter många år blev singel för ett år sedan, men monogamin tror jag nog fortfarande på. Jag tror svartsjukan i ett mer öppet förhållande skulle bli ett allt för svårt problem…

    Angående Woods så kan jag bara hålla med. Jag bryr mig föga om skvaller och vad andra människor har för sig – en själv och ens egen familj är för mig huvudsaken och fullt tillräckligt. Jag önskar alla skvaller- och snaskkåta journalister olycka och magproblem.

    Jo, det var väl det bästa egentligen, det var nog därför det tog slut. Och även om jag inte gillar det så vet jag ju åtminstone hur det är nu. Tiden innan var riktigt riktigt jobbig, en riktig känslomässig berg-och-dalbana.

    Jag funderar lite jag. Jag är inte vidare svartsjuk av mig som person, fast jag tror jag skulle ha svårare för ett polyamoröst förhållande än med ett öppet. Det är värre om min partner älskar nån annan än om han bara har sex med nån annan. Fast det är möjligt att jag inte skulle klara av något av dom ändå… Jag får testa nästa gång det blir aktuellt helt enkelt.

    Olycka och magproblem, jag skriver under på det. =)
    /BB

    Andreas

    10 december 2009 at 14:38

  6. Precis! Kul att se att vi är överens om det här.😀

    Attans! Då får du ta och jobba lite på det. Hur ska du kunna ta över världen utan minions?😉😀

    @Andreas
    Svartsjukan kan helt klart vara ett problem i ett mer öppet förhållande, men det kan den också vara även i ”vanliga” förhållanden. Det hela beror ju helt på människorna som är inblandade och hur bra de kan prata med varandra.

    Jag vet inte hur det ska gå till, får jobba på saken. Folk runt mig är lite bångstyriga…
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 15:36

  7. Tiger woods bryr jag mig inte ett smack om. Men generellt har människan lite intressanta tendenser… Man visade i ett försök med apor att dom gillar att titta på bilder av högrankade apor(men inte lågrankade) i flocken. Antagligen samma mekanism aktiv här, för någon direkt rationell grund kan jag verkligen inte se.

    Ojoj… Det är ett väldigt intressant ämne!😀 Jag tror det är så att människan har varit utan parbildningar, som andra apor, men att det inte fungerar tillsammans med den långa period som den mänskliga avkomman måste tas om hand. Den kräver nämligen mer investering än bara moderns, ett fenomen vi även ser hos fåglar, som är monogama. När en man måste vara där för att försörja modern så är det evolutionärt viktigt för honom att det är hans avkomma, annars är det en ren förlust.

    Så det jävliga är att vi ligger nånstans emellan två poler, vilket innebär att ingen av dom fungerar riktigt bra i det här stadiet av vår evolution. I viss mån är det säkert individuellt vilka mekanismer man fått med sig. Men en sak är klar, långvarig monogami är med all sannolikhet det som är bäst för barn. Tex är en betydande majoritet av alla fall av barnmisshandel utförd av styvföräldrar, och barnen mår generellt sämre och har mer problem i sådana relationer än när det är dom biologiska föräldrarna.

    Jag tror att religionernas grundmoral i mycket är ett uttryck för vad som är socialt effektivt. Ju bättre sociala regler desto mer tillväxt av troende. Memes-evolution.

    Otroheten är nog delvis ett uttryck av ”sexwar”, evolutionär reproduktiv konflikt mellan könen. Man kan vinna reproduktivt på att gå utanför den gemensamma överenskommelsen.

    Kvinnor har generellt ett ordentligt överläge vad gäller reproduktion och sexualitet.(något feministerna ignorerar totalt i sina könsmaktsanalyser.) Man har visat att den tidigaregenerationsförälder(eller hur man ska uttrycka det) som tenderar att investera minst i ett barnbarn är farfar, eftersom han är den som har störst risk att inte vara släkt med barnet, den som investerar mest är förstås mormor, för hon är garanterat släkt med barnet.

    Själv verkar jag tämligen monogam, enda gångerna jag fått sådana känslor är när relationen redan varit bortom hopp. Fast jag har aldrig gjort det, är ganska principfast när det gäller sådant. Dessutom var en tjej otrogen emot mig och det var jävligt jobbigt, vill verkligen inte utsätta någon för det…

    Jag har inte varit otrogen heller, och skulle inte vara det heller. Jag har också blivit utsatt för det och det svider. Däremot tror jag att det inte vore så dumt att ha möjligheten att ha sex med andra om det nu är så att det är det man vill. För mig är det mer en frihetsgrej.

    I övrigt är det en intressant tanke om det här med barnen… Det kan vara så att du har en poäng där..
    /BB

    Karl

    10 december 2009 at 17:51

  8. Frihet är överskattat.😛 Det är det faktiskt idag, man har det som ideal utan att bry sig om konsekvenserna. Det finns inget ideal som löser alla problem, och överfokuserande på något ideal är en garanti för att få problem.

    Jag var inne på öppna förhållanden ett tag, det kan fungera i tanken, och visst, friheten lockar. Men i hjärtat känner jag nu ett motstånd… Jag tror inte på iden, och jag vill inte leva så heller.

    Det som jag kan tänka mig kan fungera hyggligt är fasta polyrelationer med en man och flera kvinnor.😛 Väldigt vanligt tvärkulturellt. Det har varit en historisk nödvändighet pga av att männen haft tämligen begränsad och oregelbunden livslängd genom krig och olyckor i jakt… Det är dock inget som bör uppmuntras idag eftersom det skulle få otrevliga konsekvenser.

    Jag har rätt bra känsla för evolutionspsykologi, människors agerande och kultur. Omkring 90% av mina teorier hittar jag bekräftelse på ifrån vetenskapen inom 5 år. Hade inte den eländiga Dawkins varit framme hade jag nog kunnat gjort mig ett namn inom evolutionsbiologin.😛 Hade en snygg teori om ett vanligt och synbarligen motsägelsefullt fenomen inom sexuell selektion… Men den hade han redan framfört.😛 Memes kom jag också på på egen hand…

    Ideal och ideal. Jag vet inte om det är det för mig. Jag tycker inte om att sitta fast bara. Får lite klaustrofobi av det hela, och vill liksom bara bort.

    Jag vet inte om det skulle funka för mig heller faktiskt. Men av nån anledning så tror jag inte att problemet skulle vara svartsjuka direkt…

    Varför tror du inte att en kvinna och flera män skulle funka lika bra?
    /BB

    Karl

    10 december 2009 at 21:05

  9. Men som en Evil Overlord så bryr dy dig väl inte om att de är bångstyriga? Det är väl bara att plocka fram hajarna med laservapen på huvudet, eller varför inte pirayorna?😉

    Hmm… intressanta poänger där. Själv blir jag nyfiken på hur det påverkar barn att då leva i en polyfamilj. Alltså en familj med minst tre personer inblandade. Men jag tvivlar på att det finns studier om det.😀

    Däremot håller jag inte med Karl. Jag tror att både poly och öppna relationer kan funka inte bara i tanken utan även i praktiken.

    Jag är en alldeles för mesig Evil Overlord. Ska jobba på det över julen, inga pepparkakor här inte.

    Ja, jag har också tänkt på det där med barnen… Nu vet jag inte om det över huvud taget kommer bli aktuellt för min del, men det är hur som helst en intressant tanke.
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 21:43

  10. Verkligen! Så kan du ju inte vara om du ska vara en Evil Overlord!😉😀 Du får öva dig lite på att lämlästa och mörda underhuggare.

    Mmm… personligen så tror jag väl på att om det är vettiga människor som är inblandade så är det ungefär lika för barnen. Men det gäller så klart att det är vettiga människor…

    Ja, jag ska fila på det. Helt klart.

    Jo, jag undrar egentligen hur känsliga barn är för det där med föräldrar som inte utgörs av en kärnfamilj. Det bör ju egentligen inte vara annorlunda än med homosexuella föräldrapar…
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 21:55

  11. Det låter som en bra plan över jul och nyår.😀

    Precis…

    Jag måste bara vara snäll nog så att jag får mina presenter.. Sen så är det lugnt =)
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 22:15

  12. *nickar förstående*
    Så klart. Presenter är viktiga.😀

    Exakt, så jag måste hålla skenet uppe tills dess, men sen så… Let the eviness begin.
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 22:41

  13. Då får vi andra se upp efter nyår…😉😀

    Consider yourself warned.
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 22:52

  14. *gulp*

    Mwahahahaa
    /BB

    Jan Lindgren

    10 december 2009 at 23:38

  15. Känns inte heller som det är svartsjuka för min del, det är något annat som inte klaffar.

    Det verkar för det första knappt förekomma antropologiskt, det är inget bra tecken. Ur ett evolutionärt perspektiv kommer männen vara i konflikt om vem som befruktar honan. Någon sådan konflikt finns inte när det är flera honor och en hane. Vilket också är den konstellation man ser i naturen, och hos flera av våra närmare släktingar. Jag misstänker att kvinnor kan vara mer anpassade för att hantera situationen med flera kvinnor än vad män bör vara. Jag har faktiskt själv varit ihop med en kvinna som ville ha med fler tjejer.😛

    Fler män finns inte i min världsbild, så jag är måhända biased…😛

    Sen är jag inte direkt imponerad av vad jag sett av öppna förhållanden, den genomsnittliga överlevnadstiden på dom fallen ligger nånstans i klass med högpastöriserad mjölk…😛 Jag har bara sett ett som verkat fungera, och det var rätt speciella människor.

    Jag pratar naturligtvis annars mer generellt, det finns nästan alltid undantagsfall…

    Jag vet inte riktigt heller vad det är. Men jag vet fan inte hur jag ska få ett monogamt förhållande att fungera heller, jag tror inte att man kan få allt av en person, och jag vill inte vara utan nåt heller… Problem problem.

    Jo, jag håller med om att chansen med flera kvinnor är större att det håller, men det borde ändå kunna fungera med flera män också tycker jag. Så pass intelligenta är vi nog ändå.
    /BB

    Karl

    11 december 2009 at 0:18

  16. Det jag känner till om barn är att barn inom den biologiska kärnfamiljen i genomsnitt mår bättre än barn som bor med ensamstående förälder eller en biologisk förälder och en styvförälder. Adoptivbarn har påfallande ofta dålig psykisk hälsa, med en självmordsbenägenhet långt över genomsnittet. Fast det kan delvis bero på identifieringsproblem, barn av samma etniska ursprung som föräldrarna verkar klara sig bättre enligt en amerikansk studie.

    Andra konstellationer har jag inte sett något om. Modellen med en man, flera kvinnor bör fungera bra, det lär faktiskt vara vanligare än strikt monogami om man ser till alla olika kulturer i världen.😛 (Fast det är ofta mindre kulturer.)

    Det som skulle kunna strula i homosexuella relationer är att barn identifierar sig med och mot föräldrarna beroende på kön, och att föräldrarna spelar olika roll vid olika stadier i utvecklingen. Jag skulle gissa att det kommer fungera lite sämre än vanliga heterosexuella relationen i genomsnitt pga det, fast det kan kanske motverkas av om dom ändå tar olika könsroller, tex butch och femme. Dessutom så har dom alltid valt det själva, vilket kanske kan påverka statistiken positivt. Den stora riskfaktorn är nog annars att ingen eller bara en av föräldrarna är biologiskt kopplad till barnen.

    Men vi får se vad man kommer fram till, eftersom det är ett politiskt laddat ämne får man nog vänta ett tag innan man kan vara hyggligt säker på att sanningen tricklat ner igenom systemet…

    Karl

    11 december 2009 at 1:04

  17. Det är nog helt enkelt så att man inte kan få allt.😛 Jag skulle nog behöva vara ihop med iaf ett halvdussin kvinnor om jag ska få *allt*.

    Det finns som sagt enstaka fall. Har läst en socialantropologisk artikel som bland annat tog upp en sådan konstellation. Jag är generellt av åsikten att våra medvetna mentala processer har betydligt mindre med saker att göra än vad man gärna tror.😛 Det är i större utsträckning hjärtat som ska klara en relation än hjärnan IMO.

    Karl

    11 december 2009 at 1:19

  18. Karl drar upp en del intressanta saker.

    Till att börja med så undrar jag just ”överlevnadstid” i mono kontra poly/öppna/andra (hädanefter bara skrivet poly för att jag är lat) förhållanden. Nu antar jag att nån sån statistik inte finns, men det skulle vara intressant att se.

    För utifrån de anekdoter jag har så funkar poly ungefär lika bra som mono när det gäller överlevnadstid och kanske till och med bättre. Men det är ju anekdoter och som sådant bevisar (eller motbevisar) inget.

    Det som jag däremot tror är vanligt när nåt som tas upp i den första länken jag gav, nämligen att när ett polyförhållande kraschar så skyller man på att det är just poly, nåt som man inte gör med mono. Om ett monoförhållande går sönder efter 5 år och man inte vet detaljer om vad som hände så säger man ju inte ”det var för att de var mono – det visste vi ju inte kunde hålla”, men om ett polyförhållande kraschar efter 5 år så är det väldigt lätt hänt att man säger ”det var ju för att de var poly – det visste vi ju inte kunde hålla”.

    Visst, ibland/ofta/vaddukännerför kan det vara just för att det var poly som det kraschade – det säger jag inte emot. Men jag håller inte med om att det alltid är på det viset och tror på att poly kan fungera.

    Men som sagt. Vi har ingen statistik på det här utan det måste komma från vad vi har sett och läst och vad vi gör för generaliseringar utifrån det. Och kanske en del utifrån oss själva också.

    Jan Lindgren

    11 december 2009 at 9:15

  19. Har inte sett någon statistik i ämnet, därför jag gick på personlig erfarenhet. Men det existerar faktiskt statistik som jag inte har sett…😛

    Man bör inte generalisera hårt utifrån så lite data som det i regel rör sig om, men det ger ändå bättre vägledning än inget alls…

    Det är säkert så som sägs, att det är något man skyller på. Fast jag gick enbart på tiden, inte vad någon sa om det…

    Har inte sagt att det inte kan fungera, tvärt om. Men jag tror att oddsen är sämre för många varianter av konstellationer… Det är inte lätt med en relation mellan 2 personer, och ju fler personer, ju fler interna relationer, desto större risk för problem, sannolikt. Men det beror i det enskilda fallet på individerna…

    Karl

    12 december 2009 at 11:39

  20. Nu känner jag att vi hijackar BBs blogg för vår egna diskussion så jag börjar känna att det nog räcker snart.

    Jag nämnde den här posten och diskussionen för min flickvän och hon ställde en mycket bra fråga. Är det bara hur långt ett förhållande är som visar hur lyckat det är?

    Eftersom vi alla är uppvuxna med sagorna där de ”levde lyckliga i alla sina dagar” så är det många av oss som definierar ett lyckat förhållande över hur länge folk är ihop, men jag undrar om man inte även borde se till hur förhållandet var under den tiden.

    Men det känns som sagt att vi kidnappar det här och jag tror jag ska ta och avsluta. Men innan jag lägger ner så tänkte jag länka till en väldigt bra post som väldigt bra uttrycker vad jag tycker:

    http://hkbergman.blogspot.com/2009/12/relationsexperten-talar.html

    Jan Lindgren

    13 december 2009 at 14:30

  21. Hehe… Nej, givetvis inte bara längden som är relevant, men det är det som går lätt att mäta utifrån.😛

    Karl

    15 december 2009 at 4:14


Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: