Idealmannen?

Hur är det, finns det nån idealman, eller kan det vara så att det finns en idealman för varje kvinna? Carolina Gynning skrev 2/11 en debattartikel i expressen om hur hennes idealman ser ut, och svaret kom 4 dagar senare från Elin Grelsson i aftonbladet.

Nu tycker jag ju självklart att tjejerna har rätt till sina åsikter, precis som alla andra i samhället. Men bara en liten iakttagelse – vad skulle hända om det var två män som diskuterade sina idealkvinnor på debattsidorna i våra kvällstidningar, kan inte nån modig kille ställa upp och försöka? Jag tror inte folk skulle vara lika toleranta då.

Vad jag inte förstår är varför så otroligt många tycker att Carolinas ideal är så unket och förlegat. Det är nog inte det som är problemet, utan snarare det faktum att det är så förbjudet att säga att det är den typen av män man tänder på. De männen finns ju också, och kvinnorna som vill ha dom existerar uppenbarligen – varför inte bara låta det vara så. Alla är ju nöjda!

Min idealman är nån form av kombination. Jag tycker Elins idealman låter som jordens toffel, och toffelmän klarar jag inte av. Min hud börjar klia och jag får panik, jag måste ha nån som vågar säga emot mig och har en egen åsikt. Carros ideal är väl lite närmare mitt eget, men inte heller en sån man skulle jag klara av i längden. Jag tycker om att kunna lita på min pojkvän, att han finns där då jag faktiskt behöver honom. I övrigt har jag inte så hemskt mycket krav. Jag hade det tidigare i livet, men sen insåg jag att det blir bättre om båda parter får vara den person de är, annars blir man ändå bara besviken.

Det här med ideal är egentligen bara ett otyg, och man borde egentligen jobba på att avskaffa alla sina ideal, eller åtminstone minimera ner dom till det absolut nödvändiga – ”min kille ska ha en x- och en y-kromosom” är ideal-idealet.