Det här med relationer

Jag har klurat mycket på det senaste tiden. Mycket mycket. Det beror nog till stor del på att jag inte längre är i en relation, sedan ungefär 1,5 vecka tillbaks. Men även innan det så tänkte jag väldigt mycket. Nu har inte min relation med min fd pojkvän nåt med det övriga inlägget att göra egentligen. Mer än att det ju rör sig om relationer.

Gällande relationer, och det jag egentligen hade tänkt skriva om, så är jag redigt less på hela soppan om Tiger Woods och hans otrohet. Varför bryr folk sig? Vad han gör i sitt privatliv är väl deras sak, och knappast nåt för hela världen att bekymra sig om? Jag kan tycka att det är lite väl odiskret av honom, och han borde ha insett att förr eller senare skulle det komma tillbaks och bita honom. Men jag kan ju liksom inte tycka att reaktionen står i proportion till ”brottet”.

Såg en snutt av nåt random debattprogram på TV alldeles nyss som handlade om just det här. KDU:s ordförande var där, och i sin visdom sade han nåt i stil med att alla lyckliga (eller sa han fungerande?) förhållanden är baserade på monogami och trohet. Jag vetesjutton om jag tror det alltså. Jag tror att människor i mer öppna förhållanden som regel är lyckligare. Det som är kruxet är att klara av att vara i ett sånt förhållande när samhället ser ut som det gör. Det blir nog en hel del ifrågasättande, ryktesspridning och snack bakom ryggen. Men får man det att fungera tror jag egentligen att det är bättre än ett monogamt förhållande.

Jag undrar egentligen hur den optimala relationen ser ut. Jag blir mer och mer skeptisk till hela konceptet med monogami. Frågan är om det var tänkt så egentligen eller om polyamorösa-/öppna förhållanden/relationsanarki är the way to go. Jag vet inte om det är bitterhet eller nåt, eller om det faktiskt är såhär jag tycker. Det är as of now ganska oklart.

Och jag är egentligen inte bitter, jag bara vet inte riktigt vad jag tycker om saken än… Inte för att det blev klarare av det här direkt 😛