Deprimerande decenniekrönika
Läste SvDs summering av decenniet vid frukostbordet igår, det är ju lagom deprimerande läsning… De tar bara upp allt negativt som har hänt de senaste 10 åren.
Dels är det deprimerande att jag med skrämmande tydlighet minns det som hände för 10 år sedan. Det måste ju innebära att jag håller på att bli gammal. Skrämmande!
Och dels… Har det verkligen inte hänt mer positiva saker på ett decennium? Eller är det så att all kärlek har skett på ett annat plan, mer mellan två eller några människor än på samhällsnivå?
De avslutar med att skriva att det finns hopp, och det får man ju ändå tro. Hoppet ska ju vara det sista som lämnar oss. 2010 – best year ever?
trevlig kväll:)
Tack detsamma =)
/BB
olatidman
28 december 2009 at 19:25
Tycker inte det varit nåt bra årtionde, men det finns skäl att hoppas. På det personliga planet tror jag 2010 kan bli ett riktigt kanonår… 😉
Fast det har ju inte varit fullt så nattsvart som det låter i den där krönikan heller…. Tycker jag.
Mmm, det tror jag också. Hoppas i alla fall =)
/BB
Karl
28 december 2009 at 21:25
Klart att det har hänt bra saker också!
PP kom ju in i EU-parlamentet. 😉 😛
Ah, du har en poäng där faktiskt…. Det är en ljuspunkt =)
/BB
PiratJanne
28 december 2009 at 22:46