Heja Socialstyrelsen!

Ser i Ab och DN idag att socialstyrelsen förbjuder sjukgymnaster att rekommendera spikmatta som behandling för diverse åkommor. Det är ju helt fantastiskt att det förbudet redan har kommit! Det är dock intressant att åtminstone jag upplever AB och DN som kritiska till förbudet, det kanske bara är jag, men det verkar faktiskt som om de tycker att vi ska använda pseudovetenskapliga metoder inom sjukvården.

Frågan är väl egentligen hur man vet när man ska rekommendera mattan, vet man när den har effekt? Nej, precis.

Att man ställer frågan om Socialstyrelsen ska göra en studie på frågan är också ganska intressant. Normalt sett är det ju den som kommer med ett påstående som ska bevisa att det stämmer, inte tvärtom.

Spikmattan har ingen bevisad effekt, skeptisk som jag är så tror jag inte den har nån annan effekt förutom att den faktiskt är rätt skön att ligga på. Jag hade lika onda axlar när jag klev upp som när jag lade mig så mig mirakelbotade den inte (det är i och för sig anekdotiskt evidens och inget som spelar någon som helst roll, men för att ge inlägget en personlig touch så får det stå kvar ändå).

Och alla produkter vars hemsida ser ut som bilden nedan tror jag inte på av ren princip (klicka på bilden för länk). Visa mig bra studier på effekt så kan vi diskutera saken sen.

Det intressanta med citatet är att ”då vi inte har forskning på detta område” antyder att de har forskning på de andra områdena som de hävdar att mattan är bra för. Det är ett mycket mycket fult trick.

Medicin och alternativmedicin

En våldtäktsdömd läkarstudent måste sluta på läkarutbildningen. Jag kan tänka mig få värre saker som skulle kunna hända mig, än att tvingas sluta med min utbildning (förutom dödsfall och sådär då självklart). Det är ju dock inte så att man vill ha en våldtäktsman som doktor, så jag förstår länsrättens beslut.

*

Svenska och Kanadensiska forskare har kommit en bit längre på vägen att hitta ett vaccin eller botemedel mot HIV. Det rör sig om ett blodprotein som vi har i varierande mängd i kroppen, som kan skydda mot HIV-infektion.

*

Annars så tror denna kvinna på akupunktur. Jag gör det inte. Jag tror att hennes bröstmjölk kom igång av nån annan anledning – men så är jag ju en tjurig skeptiker också.

Trick or treatment

Eller ”Salvekvick och kvacksalveri” som den heter på svenska, är den rent ut sagt strålande bok skriven av Simon Singh och Edzard Ernst.

DN har läst boken och har faktiskt skrivit rätt korrekta artiklar i ämnet, vilket ju är förvånande i svensk media.

De har dessutom sammanställt 3 sidor, det alternativmedicinska som fungerar, det som är tveksamt och det som inte fungerar. Läs och lär people.

Här finns ett utdrag ur den strålande boken, och här finns den att köpa.

Husguden uttalar sig.

Sokar, this is for you. ( Och för er andra som kan tänkas vara intresserade av alternativmedicin och pseudovetenskap)

UNT sprider pseudovetenskapliga läror och falska fakta

Hälsningar från ett hektiskt Gävle. 😉

Homeopati

Jepp. Jag har bestämt mig för att bringa lite vettighet till världen, genom att upplysa om allehanda dumheter vi har för oss. Framför allt fokuserat på medicin, eftersom jag är en sån där nästan-doktor.

Vad är Homeopati?

Homeopatin uppfanns av Samuel Hahnemann i början på 1800-talet och kortfattat innebär homeopati att man försöker behandla sjukdomar efter principen ”lika botar lika”. Tanken är alltså att om ett ämne (A) ger upphov til ett visst symtom hos en frisk person, så ska A kunna bota samma symtom hos en sjuk person. Lite skumt låter det kan man tycka, men homeopatin är inte klar där. Utan för att få maximal effekt ska ämnet spädas med vatten eller alkohol. Och då menar jag spädas ordentligt. När man spätt färdigt är det osannolikt att en enda molekyl av det ursprungliga ämnet finns kvar i lösningen. Ungefär som att ta en droppe av ämnet och späda i Atlanten. Homeopaternas hemliga knep här är att man skakar blandningen på ett visst sätt mellan spädningarna som sägs potentiera effekten.

Varför Homeopati?

Ja, de som förespråkar behandlingen har ju självklart en hel drös argument. De har också massor med fallbeskrivningar att stödja sig på, och som de flesta som är intresserade av vetenskap vet, så är fallbeskrivningar bara anekdotiska bevis, och har otroligt lågt bevisvärde.

Det kan mycket väl vara så att människor upplever sig bli hjälpta av homeopati. Detta kan förstås ha en massa olika orsaker. Dels har vi ju placeboeffekten, som i korthet innebär att om man tror att nåt ska hjälpa, så kommer hjärnan att lura oss att tro att vi har mindre ont (eller vad det nu är vi vill åstadkomma). Dels har de flesta sjukdomar ett cykliskt förlopp. Man blir sämre och sämre till en viss punkt, då sjukdomen/smärtan nåt sin kulmen, och sen blir den bättre av sig själv. Ungefär i sjukdomens kulmen är tidpunkten då de flesta söker vård, och får man då nåt att dricka kanske man tror att medicinen har hjälpt fast man skulle blivit lika bra även utan den.

En annan anledning till att folk upplever homeopati som verksamt är egentligen gemensam för alla alternativmedicinska behandlingsformer. De utövande tar sig tid med patienten, de lyssnar på ett sätt som skolmedicinska doktorer inte har tid till. Bara det gör ofta att patienten känner sig bättre.

Varför inte Homeopati?

Till att börja med finns det ingen bra studie som visar att homeopati har någon som helst verkan utöver placebo.

För det andra finns det inte heller någon vetenskaplig möjlighet till att det skulle fungera, det är skakat vatten people, möjligen hjälper det mot uttorkning men inget annat.

Faran med homeopati, är precis som med de flesta andra alternativmedicinska behandlingsmetoderna att de kan fördröja tiden till att patienten får riktig vård. Ponera att patienten söker för en knöl i bröstet och får äta några bär för det som ska ta död på en eventuell cancer (hände i USA för några år sedan). Om patienten istället hade gått till en doktor hade hon antagligen klarat sig, då man hade opererat, strålat, givit cytostatika och antihormonell terapi. Istället åt hon sina bär medan cancern fick metastasera fritt.

Dessutom ska man tänka på att alla behandlingsformer som sägs vara helt utan biverkningar troligtvis inte heller har någon verkan.

Kritiskt tänkande

Det har inte undgått mig att folk idag tror på allehanda mirakelkurer. Jag förstår att man vill tro att allt är möjligt, och jag förstår att man hoppas in i det sista. Men på samma gång måste man ju ändå värdera om ett påstående är rimligt, så att man inte lägger ner tid och/eller pengar på något som inte har någon effekt över huvud taget.

Vad ska man då tänka på när man läser eller hör om en ny revolutionerande behandling?

För det första kan det vara bra att fundera lite över vem som har skrivit detta, och varför?

Så, om det är en doktor som har skrivit det, kan man lita på det då? Nej, självklart kan man inte det. Personen kan dels vara doktor i precis vad som helst, geologi eller ekonomi t ex, och därför inte alls kunna yttra sig säkert om medicinska förhållanden. Dels kan personen faktiskt vara läkare, men det innebär ju inte att personen i fråga har rätt för det.

Varför har han eller hon skrivit det då? Hävdar man att man har uppfunnit en mirakelkur som botar cancer så är det ju förstås väldigt tilltalande för patienter att pröva. De har ju inget att förlora. Det ligger tyvärr ganska stora pengar i detta, och det får en del människor att bortse från det oetiska i det hela.

En annan bra indikator på trovärdighet är om det finns några referenser citerade, om det bara står ”vetenskapliga undersökningar har visat att …” utan en faktisk referens till en studie som visar just detta, så räknas det inte som en referens.

Varningsklockor ska definitivt ringa om forskaren/doktorn lovar effekt i 100 % av fallen helt utan biverkningar eller risker. Allt som har en verkan har också biverkningar. Finns inga biverkningar/risker så är preparatet med stor sannolikhet inte heller verksamt.

En annan sak som kan vara ganska svår att värdera när man inte är van vid att läsa studier är hur bra olika typer av studier är.

Den bästa studiedesignen är en kontrollerad randomiserad dubbelblind studie. Kontrollerad innebär att man har två grupper, varav den ena får placebo och den andra får det läkemedel som ska testas. Randomiserad innebär att patienterna lottas till de olika alternativen, vilket minskar olika felkällor, och dubbelblind innebär att varken den som ger läkemedlet eller patienten vet till vilken grupp patienten hör. Generellt kan man säga att ju fler deltagare en studie har desto säkrare är ofta de resultat man får fram.

En sämre studiedesign är till exempel anekdotiska studier eller fallbeskrivningar, där man använder sig själv eller ett lyckat patientfall som exempel på att en behandling är bra för alla. Det går inte att dra generella slutsatser utifrån bara ett enda fall.

En sista aspekt att diskutera är orsak och verkan. Det är ganska vanligt att man tror att två händelser som ligger nära varandra i tid, också är relaterade på annat sätt. Tar man en huvudvärkstablett och huvudvärken därefter försvinner kan man ju inte vara helt säker på att tabletten var orsaken till att huvudvärken försvann, det kan i teorin lika gärna vara placeboeffekten, eller avslappning eller någon annan faktor som spelar in.

Om det verkar för bra för att vara sant är det antagligen det.