Humor.

Update

Gah, jag är SÅ trött. Jag vet att jag gnäller alldeles för mycket om det, men det är verkligen mycket nu – anestesin har varit så sjukt rolig. Vilket ju förstås innebär att jag inte kan slita mig på kvällarna. Hopplöst. Men å andra sidan så gäller det ju att trycka in så mycket kunskap som möjligt på de ynka två veckorna vi har till förfogande. Nästa vecka är det urologen, vilket innebär en hel del pillande på prostator. Det är bara en vecka kvar nu, men troligen måste vi läsa in allt det de andra läste på två veckor på den veckan. Fast man kan ju glädjas åt att vi inte har nån dugga, utan bara seminarier.

Anyway. Det har skrivits mycket bra i bloggvärlden medan jag var borta. Många människor har citerat msarcne, och jag förstår det.

Jag läser hos Josh och tänker: “Ja, kanske borde man…?”
Jag klickar på länken, men tvekar till. Vem får veta det här, kan det här skada mig…?

Så långt hinner tanken.
Sen hör jag mig själv.

Jösses.

Har jag blivit så begränsad i tanken att jag tvekar så är det HÖG TID att gå med i just piratpartiet. Just för att tanken behöver få vara fri.
…och det har väldigt lite med fildelning att göra.

Det läskiga är, att jag inte fattade att jag tänkte likadant förrän jag läste vad han skrev. Så nu har jag bestämt att jag ska gå med, men jag väntar en vecka och några timmar. Då fyller jag år, så det blir min födelsedagspresent till mig själv. Nåt ska man väl unna sig liksom.

Rick skriver som vanligt bra inlägg. Det gör Josh också.

Anna Troberg skriver ett inlägg med en intressant tanke, som faktiskt inte har slagit mig. Jag vet att jag är trög, men jag skyller på att jag har svävat runt i en Propofolnarkos de senaste två veckorna.

Alexander Bard och många andra gjorde sig under hearingen lustiga över bland annat You Tube och sa sådant som: “Jaha, ska kultur vara att titta på folk som drattar på ändan på You Tube i fortsättningen?”

Det där har stört mig en hel del. Dels för att det läggs ut så oerhört mycket olika saker på Youtube, att man knappast kan dra allt över en kam och dissa alltihop. Dels för att det tyder på en enorm kultursnobbism. Jag skulle kunna leva med båda om det inte vore för att förespråkarna för denna elitistiska kultursyn gör vad de kan för att förtrycka den kultur de inte anser vara fin nog.

Folk som tror att de, och det de gillar, är bättre än andra gör mig så jävla skitsur att det liknar ingenting. Jävla Alexander Bard. Vad får honom att tro att hans kultur är bättre än folk som drattar på ändan? Han kan dra åt helvete.