Chaos!

Jag älskar kaos på ett sätt. Det är då jag fungerar som allra bäst. När jag behöver hålla massa bollar i luften och tänka på flera saker samtidigt, då är livet underbart.

Nu är det så. Började sista terminen på läkarprogrammet idag. Barn och gyn. De går ju onekligen ut hårt. Den här veckan går jag till 15:45 varje dag och har dugga på fredag, nästa vecka har vi BUP-vecka (barn och ungdomspsykiatri) och går till 16:30 eller senare varje dag, och har skriftlig tenta på fredagen. Och efter det åker jag till Karlstad i två veckor.

Plus att jag samtidigt ska hinna skriva klart projektarbetet och skaffa sommarjobb. Och sen vore det ju inte helt fel med ett socialt liv också. Men det verkar som att det är lika bra att lägga tanken på det på hyllan direkt…

Nu ska jag gräva ner mig i dagens föreläsningsanteckningar och repetera.

Men fan vad kul det ska bli! Wei!

Kvotering igen…

Nu ska man tydligen stoppa kvoteringen vid svenska universitet. Och det är ju strålande bra eftersom kvotering är av ondo, jag utgår från att man stoppar all kvotering, och inte bara den som gynnar män. Det som stör mig är motiveringen

Utbildningssystemet ska öppna dörrar – inte slå igen dem i ansiktet på studiemotiverade unga kvinnor

De unga männen då? Det är så jävla irriterande det där. Hela fenomenet kvotering gör mig skitsur. Som att jag skulle behöva hjälp bara för att jag är kvinna. Jag kan väl för fan själv ändå.Varför all denna fokusering på kvinnor hela tiden? Det får bara motsatt effekt och irriterar mig.

Och att man kallar det positiv särbehandling är fult det också. Det finns ingen positiv särbehandling, det är en ondskefullt fenomen oavsett vem det drabbar och varför.

Sen är det intressant också att det bara är 18% av sveriges professorer är kvinnor och att detta ses som ett problem. Kan det inte vara så att kvinnor vill forska i mindre utsträckning? Inom medicinen skulle det kunna vara så att kvinnor i större utsträckning jobbar kliniskt och inte forska, fast det har jag inga som helst belägg för, det är bara en teori.

Nu ska jag utnyttja den utbildningsplats jag säkert blivit kvoterad till och plugga till min tenta.

Intressant!

Folk är tydligen upprörda över att patienter på rättspsyk får blogga. Mitt favoritargument i alla sammanhang kommer fram, även här. Tjoho!

”Tänk om mina barn får kontakt med honom”. Ja, tänk om. Du får väl för fan ha koll på dina barn och vad de gör på internet då. Det FINNS mycket skumt folk på internet. Det finns grymt mycket vettigt och trevligt och intressant folk också förstås, men även psykona finns där. Det är väl föräldrarnas ansvar att informera sina barn om det.

Dessutom så tror jag att det är farligare att snacka med personer som borde sitta på rättspsyk men inte gör det, än att prata med folk som faktiskt är inlåsta. Men det är ju bara jag.

Och sen fattar jag inte riktigt varför inte personer på rättspsyk skulle få ha tillgång till internet och dator. Varför inte?

*

Dessutom är det här intressant. Att genusvetenskap kanske inte har svaren på alla frågor torde ju vara uppenbart för de allra flesta. Men det är fortfarande intressant med forskning som backar upp det hela. Någon *harkel* berättade om en studie på apor som visade på liknande resultat.

Så det som borde vara uppenbart för alla, att män och kvinnor inte är lika, kanske blir det så småningom.

Deprimerande decenniekrönika

Läste SvDs summering av decenniet vid frukostbordet igår, det är ju lagom deprimerande läsning… De tar bara upp allt negativt som har hänt de senaste 10 åren.

Dels är det deprimerande att jag med skrämmande tydlighet minns det som hände för 10 år sedan. Det måste ju innebära att jag håller på att bli gammal. Skrämmande!

Och dels… Har det verkligen inte hänt mer positiva saker på ett decennium? Eller är det så att all kärlek har skett på ett annat plan, mer mellan två eller några människor än på samhällsnivå?

De avslutar med att skriva att det finns hopp, och det får man ju ändå tro. Hoppet ska ju vara det sista som lämnar oss. 2010 – best year ever?

Jag undrar jag…

Den här storyn som har varit de senaste dagarna om läkarstudenterna som gynundersökte en sövd och icke tillfrågad kvinna…

Det är lite underligt, den där etikexperten som uttalar sig i tidningarna… Jag undrar hur mycket han vet om klinisk vardag egentligen. Efter vad jag har hört så är man väldigt noggrann just med det här, men nu har jag ju inte läst gynkursen än så jag vet inte.

Och nåt är ju rätt i vården i alla fall, eftersom studenterna reagerar så starkt på det att det kommer ut i media.

Och relaterat, varför upplevs det som värre att studenterna gör en gynundersökning än att studenterna tar på nåns hjärta, eller lungor eller tarmar? Eller hjärna? Och jag menar det som en mer filosofisk fråga, jag skulle nog också tycka att det var värre, men jag vet inte varför.

*

För övrigt så har Annika Dahlqvist utsetts till årets förvillare av VoF. Jag tycker på ett sätt synd om henne, hon tror verkligen på den här kosten. Men jag tycker ändå att hon förtjänar priset. Kanske mest pga att hon gör så jäkla kategoriska och tvärsäkra uttalanden om saker vi faktiskt inte vet så hemskt mycket om.

Mera medicin

Jag får lite sådär vag ångest när jag läser om 22-åringen som mördat sin mamma… Egentligen av helt själviska orsaker, att ha varit läkaren som skickade hem den mannen, usch! Jag lekte ju doktor på psyk i somras, och det var alltid det där och självmord som var min värsta fasa när jag skickade hem nån. Sen är det ju givetvis mer synd om 22-åringen, och den övriga familjen – fullt så självisk är jag inte att jag inte tycker det. Men jag identifierar mig av uppenbara skäl med läkaren…

*

Annat intressant är ju den här artikeln om en kvinna som dog efter p-pilleranvändande. Det är förstås djupt tragiskt att unga friska personer dör helt i onödan… Men att som föräldrarna yrka på ett förbud av den sortens p-piller känns väl kanske lite att ta i. I senaste numret av den tidningen som man får från läkemedelsverket stod det om just det här (länk) och både Yaz och yasmin är av den typen som är förenad med en större risk för blodpropp. Och det finns också rekommendationer från läkemedelsverket gällande det här.

Den person de intervjuat från Bayer framstår dock som ytterst osympatisk, men frågan är hur pass vinklat det egentligen är från aftonbladets sida…

*

Och så har vi lite om det här med försäkringskassan. Jag har avsiktligt hållit mig ifrån att skriva om det, av diverse skäl… Men jag hittade en intressant debattartikel idag som jag bara måste kommentera.

Det här med sjukintygsskrivande… Vi har haft lite utbildning på det… Ett par timmar med lite folk från försäkringskassan, där de påpekade ungefär det han påpekar i artikeln också, att de flesta intyg är ofullständigt ifyllda och att det får konsekvenser för patienten.

Rätt intressant är dock att man inte får nån feed back på om ett intyg är bra eller inte, och då är det ju rätt svårt att veta om man skriver bra eller skit. Hade man haft intresse av att öka kvaliteten hade det kanske varit ett bra ställe att börja.

Ett intressant citat är detta

Men som anställd på Försäkringskassan kan det kännas paradoxalt att läkarna har tid att skriva debattartiklar, men inte de sjukintyg som deras patienter behöver.

Debattartiklarna skrivs ju förhoppningsvis på fritiden, medan sjukintygen förhoppningsvis inte skrivs på fritiden…

Random medicin och jul och så…

Egentligen har jag inte alls tid att skriva nåt här, jag borde sminka mig och sen packa ner sminket och gå till skolan som en duktig student.  Och jag ska, snart.

Först måste jag berätta om David och hans ”solallergi” (aftonbladet… alltså…nej.) David lider då alltså av en sjukdom som kallas xeroderma pigmentosum och är sådär nästan löjligt ovanlig. Den har dock inget att göra med allergi. Problemet är snarare att han har ett defekt enzym i sina celler som gör att de inte kan reparera de DNA-skador som normalt uppstår av UV-strålning. Människor som inte lider av xeroderma pigmentosum får precis samma skador, men våra enzymer lagar dom så snabbt och smidigt att vi sällan får problem av det. Fast det händer ju att även vi får problem, det är då hudtumörer uppstår.

SvD rapporterar också att man hittat ett ”blodämne” som kan kopplas till flera olika sjukdomar. Nyfiken och lite halvnaiv som jag är så undrade jag vad jag nu har missat… Men det visade sig att de syftar på CRP. Alltså det som folk envisas med att kalla för snabbsänka. Det är ett akutfasprotein, vilket innebär att det bildas i levern som svar på inflammation. Att det har med allehanda inflammatoriska sjukdomar att göra har varit känt men inte så välbelagt tidigare, men nu har det kommit en stor studie (en metaanalys egentligen) där man tydligen sett samband inte bara med hjärt-kärlsjukdomar utan också andra sjukdomar.

Slutsatsen i SvD-artikeln blir lite intressant dock, att vi bör använda CRP-tester mer än vi gör idag… Jag är helt ärligt inte säker på att det är möjligt. Så fort man tittar på en doktor tas ju ett CRP… Och så länge vi inte vet hur vi ska tolka det, alltså vilken av alla de inflammatoriska sjukdomarna som just den här patienten håller på att utveckla, eller hur vi ska förhindra att den sjukdomen utvecklas, så är nyttan kanske inte gigantisk.

Dagens Medicin rapporterar förresten om samma sak, men med en lite annan vinkling.

Nu sminka, packa, skola. Sen hem till mamma för att gosa ner mig i hennes fåtölj och äta julskinka. (Or something…)

Lite tragiskt, men kul

Jag hittar lite intressantheter hos herr Rehbinder (inget ovanligt förvisso)

Läs det här, och förundras.

Har det inte gått lite långt här?

I aftonbladet (kvalitetstidningen nummer 1) står det idag om en mamma som flera gånger uppdaterade sin twitterstatus medan hennes son var döende, eller möjligen död.

Det är väl möjligen sant att vi inte har nån rätt att döma henne, men jag gör det ändå. Trots att jag normalt försöker undvika det, och speciellt baserat på aftonbladetartiklar. Men jag kan inte låta bli.

Om det är sant det som står så kanske man borde fundera på att ta ifrån henne 11-åringen också…

Det här med läkarrocken

Senaste tiden har det pågått en rätt hetsig debatt på Dagens Medicins sida, under den här artikeln. Jag har följt den, men tycker egentligen att nivån är så sjukt pinsam att jag inte har velat länka. Men nu måste jag ändå, jag kan bara inte hålla mig.

Hela debatten är skitlöjlig egentligen. Jag är personligen inget fan av läkarrocken, den är ivägen mest hela tiden, den blir tung eftersom man samlar på sig en jäkla massa skit i fickorna, och eftersom man måste ta av den hela tiden så blir den bara en belastning – både att komma ihåg att ta av den, och att sen ta på den igen. Således använder jag den inte. Personligen tycker jag att det bästa nog är Halmstads system med ljusblå pikétröja till läkarna, men det borde utvidgas till att inkludera alla personalgrupper, och möjligen kan det även vara bra med en speciell markering för studenter. Namnskyltar fungerar inte speciellt bra, dels måste man stå framför personen för att läsa dom (av samma anledning är inte text på ryggen heller ett bra alternativ) och dels känns det lite småkonstigt att stå en meter ifrån en person och stirra på dennes bröst. Jag kan tänka mig att det här är ytterligare lite värre för män.

Avsaknaden av läkarrocken får ju dock vissa konsekvenser, det är jag medveten om. Det är faktiskt inte alls ovanligt att patienter och annan personal tror att jag är sjuksköterska, undersköterska eller sjuksköterskestudent. Det är direkt ogynnsamt för alla att man inte direkt vet vem man pratar med. För att inte tala om att det faktiskt ÄR irriterande att få höra ”när kommer doktorn” efter 15 minuters samtal, detta trots att jag har presenterat mig överdrivet tydligt.

Jag förstår egentligen inte vad problemet är, kommentarerna till artikeln snackar mycket om hierarki, men vården ÄR ju hierarkisk. Beslutshierarki måste ju finnas, det är klart att den som har bäst utbildning och kunskap för att fatta ett visst beslut också ska fatta det, och då också ”köra över” andra yrkeskategorier som inte har samma teoretiska bakgrundskunskap. Alla har inte samma kunskaper, inte samma yrkesroll och ska inte ha det heller. En vård med bara läkare eller bara sjuksköterskor skulle ju vara helt värdelös.

Något som är intressant är ju att sjukgymnaster och arbetsterapeuter redan idag har egna kläder, och det underlättar verkligen en hel del. Om jag vill ge en sjuksköterska en ordination så kan jag åtminstone utesluta personerna med blå och röda byxor, sen är det bara resten kvar.

Så varför är det så fult att tycka att det är bra att det är lätt att se skillnad på olika yrkesgrupper? Bara för att jag har en blå tröja och nån annan har en grön innebär det ju inte att jag på något sätt är bättre, bara att jag har en annan utbildning och kompetens. Och vill man ha tag på en läkare är det väl skitbra att det är lätt att se vem det är. Jag förstår verkligen inte anledningen till att inte göra det så lätt som möjligt för alla att identifiera vem som är vad på en avdelning. Mystiskt.