Paolo Roberto, vilken hjälte!

Allvarligt talat, det här har gått mig helt förbi, det var tack vare Pär Ström som jag nu uppmärksammade det hela. SvD:s ledarblogg skrev om det hela redan i fredags, här.

Ojoj vad jag gillar Paolo Roberto nu. Han tycker precis som jag tycker, feminismen har tagits över av militanta vänstergalningar, och jag ogillar vänstern grymt som ni kanske har märkt.

Jag var en gång i min gröna ungdom feminist även jag, men jag lyckades växa upp och inse att män och kvinnor inte är lika. Kön är inte en samhällskonstruktion, och det är inte dåligt att vara kvinna.Vad man behöver jobba på är att det traditionellt kvinnliga gärna får vara traditionellt kvinnligt för de kvinnor som vill ha det så, men det ska inte vara norm, och det ska inte nedvärderas.

Kolla på följande underbara citat. Det gör mig så lycklig så att det riktigt pirrar i magen

Ja, fast jag kan tycka att samhället verkligen behöver hjälpa till för att folk ska….
– Varför då? Varför kan inte du prata med din kille? Då kanske du ska byta kille i såna fall.
– Mmmja, men nu pratar jag inte om mig personligen….
– Nä, men vem pratar du om då?! Det är intressant med feminismen som alltid pratar åt andra. Nu får du väl prata för dig själv!

Det är freaking undebart! Varför ska samhället gå in och styra och ställa och reglera, det är upp till de enskilda föräldrarna. Jag tror nog att de flesta pappor vill vara hemma med sina barn,  och de flesta mammorna vill nog också att papporna ska vara hemma tror jag, och vill man det så kommer man att ordna det på nåt sätt.

Det som irriterar mig med feministerna är att de hela jävla tiden hävdar att de pratar för mig. De tycker inte ett dugg som jag, och jag kan faktiskt prata för mig själv. Repeat after me tjejer: jag är inget hjälplöst våp, jag kan prata för mig själv.

Allvarligt talat. LÄS Ledarbloggen på SvD. Sjukt bra!

Basement Cat is Balcony Cat.

För er som regelbundet avnjuter lolcats så är Basement Cat knappast ett nytt begrepp. För er andra har jag länkat till lolcats, så ni kan upplysa er själva lite.

Anyway. igår hade jag en basement cat på min balkong. Den satt i pojkvännens Arvika-stol, som vi ställde ut där mest för att vi inte hade nån annanstans att ställa dom. Hur scary som helst var den, när den såg mig genom fönstret så stirrade den väldigt stint på mig i säkert nån minut, utan att överdriva. Jag tror att katten tillhör en tjej som bor i porten bredvid, hon har två, och de brukar turas om om att ligga i våra stolar.

Igår städade jag dock balkongen efter att Balcony Cat hade avlägsnat sig, så stolarna är nu ihopfällda, och de halvvissna tomatplantorna som fungerade som insynsskydd tidigare är nu i komposten. Får se om Balcony Cat med vän kommer tillbaks eller inte.

Balcony Cat