Catfights på alla håll i bloggvärlden

Catfight 1: Blondinbella vs Katrin Zytomierska och Carolina Gynning.Bråket handlar om att Blondinbella tycker att Zytomierska och Gynning är alldeles för viktfixerade och att de är dåliga förebilder för de unga tjejer som läser deras bloggar. Jag kan tycka att hon har en poäng faktiskt, ännu mer på hennes sida är jag efter att ha läst Zytomierskas svar, maken till dryg människa får man ju leta efter. Sen så blev det ju en kvällstidningsgrej också, förstås. PR-folket har varit i farten tror jag.

Catfight 2: Någon anonym vs Dennism.se. Känns ju lite lagom obehagligt egentligen. Varför är folk så provocerade av just modebloggargänget? Kenza och Blondinbella har tydligen också råkat ut för liknande händelser, och jag fattar liksom inte varför. Vem orkar bry sig så till den milda grad?

Catfight 3: Fadde Darwich (och resten av världen) vs Cecilia Beckroth (vars blogg tydligen är nerplockad av wordpress just nu). Vad det handlar om är väl lite tveksamt egentligen. Cecilia Beckroth har också stött sig med i princip hela flashback, på grund av den här tråden.

WHERE IS THE LOVE PEOPLE?

De är ju inte veliga i alla fall

Jag pratar om musikindustrin förstås.

För det första har Kenth Muldin på STIM skrivit lite om IPRED-debatten på Newsmill. Det är på nåt vis rätt talande att han börjar artikeln med att mana till hyfs i debatten. Det är ju knappast från pirathåll som debatten varit ohyfsad. Det är inte de som kallas för tjuvar och egoistiska osnutna barnungar i princip dagligen och helt utan grund. Muldin har däremot helt rätt i att det har pratats om helt olika saker från förespråkar- och moståndarhåll, och det är bra att STIM och grabbarna inser det.

Under Muldins första punkt försöker han argumentera utifrån att det är bättre att rättighetsinnehavarna själva får jaga fildelarna, dels för att det vore en ”orimlig belastning på rättsväsendet”, dels att det skulle vara värre om polisen utreder upphovsrättsbrott än om andra civila (dvs företagen) gör det och dels för att det bör vara rättighetsinnehavarens ansvar att själv se till att hans eller hennes verk inte spelas olagligt. Det är ju argument vi har hört förut. Och det vore ju inte så fel, om det inte vore så att det i bästa fall rör sig om en ojämn match. I värsta fall är det värre än David mot Goliat. Det går liksom inte att jämföra en trebarnsfar från Surahammar med stora skivbolag, eller konglomerat av skivbolag.

I punkt två diskuterar Muldin beviskraven för att döma fildelare. Att man ska kunna få ut användaruppgifterna bakom ett IP-nummer om man kan bevisa att upphovsrättsbrottet begåtts med just den IP-adressen. Det är ju just det här som är ett av de större problemen med IPRED-lagen. Just att det är svårt, för att inte säga omöjligt att bevisa att den som står som användare av IP-numret är den som fildelat. Och det är inte acceptabelt med den felkällan när det gäller något som kan ödelägga människors ekonomi och hela liv.

Den 3:e punkten handlar om risken för utpressning. Här måste jag citera, för det är verkligen speciellt formulerat.

Vi på Stim ser inte ”massutpressning” som ett realistiskt scenario. I varje enskilt fall måste en rättighetshavare, eller Stim som representant för en rättighetshavare, gå till domstol och presentera tillräckliga bevis för att intrång skett från den aktuella adressen. Detta är en både kostsam och tidskrävande procedur.

Nästa steg lär i normalfallet vara att skriva till abonnenten och kräva att han eller hon ser till att intrånget inte upprepas. Om det ändå inte sker skulle Stim inte begära skadestånd annat än om det framstår som mycket troligt att abonnenten bakom ip-numret är samma person som gjort intrånget. Detta kan ibland vara svårt att bevisa.

Man noterar ju spontant att det känns väldigt mycket som tomma löften, ord som ”lär” ”normalfallet” ”skulle” och så vidare känns ju inte direkt betryggande i sammanhanget. Han hävdar efter detta att förlorade domstolsprocesser skulle vara kostsamt för skivbolagen och STIM, och det är ju möjligt. Men de har ju råd, dels kommer de få in rätt mycket pengar på den där massutpressningen som de nästan lovar att de kanske inte kommer använda i normalfallet, och dels lär de ju vinna ett gäng domstolsprocesser också. Det blir desto mer kännbart för privatpersonerna som inte har någon som helst möjlighet att ta en rättegångskostnad av den kalibern.

Under punkt fyra finner jag detta

En färsk undersökning från opinionsinstitutet Synovate visar att en stor majoritet, 75 procent, tycker att musikskapare borde ha ersättning för sitt arbete när deras musik sprids via internet.

Jag tycker inte det är principiellt fel att musikskaparna får ersättning när deras musik spelas, däremot har jag inget som helst förtroende för att de pengar jag eventuellt blir utpressad på faktiskt kommer gå till artisterna. Det mesta går nog rakt ner i skivbolagsdirektörernas plånböcker, och det är inte ok. Det är inte deras tjänster eller varor jag är intresserad av. Jag tror det är dags för musikindustrin att komma in i matchen på allvar nu. Skivbolagen behövs inte, och borde gå i graven snarast.

Under den femte punkten talar Muldin om för oss att IPRED behövs för att musikindustrin ska kunna utveckla nya lagliga metoder för att sälja sin musik över internet. Fildelningsabonnemang och liknande alltså. Jag tycker inte att det är en bra idé heller, men hellre det än IPRED. Muldin tycker dock inte att jag ska få välja det, utan att båda ska införas. Såklart.

*

Det ska bli lättare för polisen att jaga fildelare – för IPRED är inte tillräckligt. På fredag kommer polismetodutredningen presentera sitt lagförslag för justitiedepartementet och justitieminister, våran polare Ask. Baserat på IPRED-debatten kommer hon antagligen att jubla och slå frivolter. Det sluttande planet sluttar mer och mer. Känner ni hur det lutar?

*

Och som om inte allt det vore nog så har youtube bestämt sig för att tysta vissa filmer. De tar alltså inte längre bort ”olagliga” klipp, utan lämnar dem kvar på siten, dock utan ljud. Vad nu det ska vara bra för, det kommer bara resultera i ungefär 14000 träffar utan ljud då man söker efter en viss låt eller video. Jag noterar att klippet jag lade upp igår har drabbats av akut ljudlöshet. Vilket ju är ironiskt med tanke på videon.

*

Allt det ovanstående får mig att ännu mer vilja rösta på PP i EU-valet. Som om det fanns nåt tvivel. Piratpartiet, the only way to go!

Insomnia

Ja, eftersom jag och pojkvännen var smarta nog att sova till 12 idag kan jag inte somna. Det är helt omöjligt. Så jag ligger och nostalgilyssnar på min iPod, och alla de där låtarna jag inte kan ta bort, men som jag egentligen inte lyssnar så mycket på längre.

Bland dom finns denna, som jag helt hade glömt bort att existerade. Videon är onekligen intressant.